Fortfarande 100 jämt. *ler*
Jaja, det tar väl ett par dagar till då! Har jag levt med tresiffrigt så länge ska jag väl klara mig ett tag till fastän det frestar att få kliva över strecket.
Jag ser det som en vilopaus för skinnet och faktiskt: det ger trevliga resultat! 37 kilo på 6,5 månader, åratal av jojobantning, nog sjutton hade jag kunnat se värre ut just nu. Fast, och detta poängterar jag starkt, det handlar inte så mycket om mitt utseende, det handlar om mitt liv, min hälsa, min vilja att få vara med min familj så länge och så kvalitativt det bara går.
Jag vill inte länge tvingas säga nej pga. övervikten till saker jag egentligen gladeligen tackat ja till, vilken skitorsak
Jag är oerhört glad över att dubbelslagen helt upphört och jag är så tacksam att jag knappt reflekterar över att det är en backe upp från garaget, den har jag suckat åt många gånger...
Jag blickar framåt, har redan svårt att förstå att jag vägt 37kilo mer. Det var ju visserligen under en kort period men det känns som höljt i dimma. Det var nog någon annan som var så fet?
På ett sätt var det faktiskt det, jag, min person, låg väldigt inbäddat ett tag men jag är på väg ut. Väggen till utsidan blir ju bokstavligen tunnare och tunnare och självkänslan växer sig starkare igen.
fredag 7 september 2007
Vilopaus för sladdrigt skinn
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar