Slutdestination, fet?

Måhända att jag upprepar mig nu men jag undrar om du känner att du startat i rätt ände? Eller om du bara dundrar på mot slutmålet och hoppas att det håller hela vägen, utan att reflektera över varför du hamnat där du är nu och hur du vill förhindrar att hamna på samma destination igen.

Jag förstår mycket väl att det är svårt att se klart på varför man blivit överviktig/fet. Inte förrän nu börjar min egen syn klarna ordentligt. Nu vågar jag släppa fram fler känslor eftersom jag vet att jag klarar av att hantera dem. Jag vågar erkänna för mig själv vilka problem jag har och har lättare att se på dem utan att vilja hålla händerna för ögonen... Förut kändes det hopplöst, numera vet jag att det finns ett sätt att övervinna dem.

Gör ett försök!  Ett riktigt och ärligt försök, inga kanske, inga men och inga halvhjärtade bortförklaringar nu.

Jag utgår från mig själv nu naturligtvis men jag tror bestämt att det finns fler som jag, som reagrerar så ohälsosamt på socker.
Om man inte stoppar suget, hur ska man då orka vara framgångsrik någon längre tid i viktprojektet? Karaktären orkar inte hur länge som helst eftersom vi konstant matas med reklam för sockerstinna produkter. I skafferiet, från tv:n, i brevlådan, utomhus på reklampelare och från släkt och vänner. Det är inte så konstigt att man då tillslut faller tillbaka i det gamla betendet om det fortfarande finns ett behov kvar i kroppen.

Jag tror att det är jätteviktigt att börja där. Bli av med det suget. Ge det den tid det tar, fyll dig med proteinrik mat från tårna och uppåt och när du plötsligt vaknar en morgon och känner dig sugen på omelett med bacon istället för rostat bröd med marmelad, då kan det vara dags att focusera på att förlora kilon.

Det kommer att göra din resa så mycket lättare.
Jag tycker att jag här förmätet kan tillägga: Jag vet vad jag talar om!