Sol, sol, sol!

Från klarblå himmel, härligt och humörhöjande och tur är väl det eftersom följande utspelade sig när jag skulle hämta Stella
på förskolan:
En bit upp i helvetesbacken bad jag henne kliva upp på ståbrädan eftersom vi annars fastnar vid varenda myra och grässtrå. Då deklarerar hon mycket tydligt på sitt treåringsvis: Jag vill inte.

mamma: Kom nu Stella.
barn: Men jag VILL inte.
mamma: Men vi ska gå hem nu gumman. *fortfarande hoppfull*
barn: Men jag VILL INTE *lutar sig framåt och skriker så mamma ska förstå ordentligt*
Mamma: Snälla Stella?
barn: NÄÄÄÄJ!
mamma: *ler tack vare solskenet * Okej, men då kan du ju bosätta dig där under granen, jag kommer och hälsar på nästa gång jag går förbi här. Simon börjar ju förskolan i vinter så då kommer jag definitivt. Blir det bra?
barn: *Tittar storögt på granen.*
mamma: *frågar snällt* Du, är det ok om vi ställer in datorn i ditt rum så länge om du inte behöver det just nu?
barn: *Pinnar snällt upp på ståbrädan och ler till mamma* Nu busar du med mig?!
mamma: Jajamän.