Min underbara man!

"Superfin frilla!! och vilket charmigt leende!! =)

förresten, en fråga, hur har sambo reagerat på din stora förändring!? har er relation förändrats på något sätt? /Emelie"

-

Tack!

Jag förstår vad du tänker på men vi har alltid haft en väldigt god (läs underbar) relation!

Inför honom har jag aldrig behövs skämmas för min storlek. Faktum är att han inte förrän efteråt sett riktigt HUR stor jag faktiskt var ett tag, trots att jag var rätt normalviktig när vi träffades för 8 år sedan. Jag vägde någonstans mellan 70 och 75 då och det klädde mig bra.

Han har nog haft väldigt rosa glasögon på sig och jag har tacksamt solat mig i hans kärlek och alltid känt att han tycker att jag är vacker. Fast det är klart att han har fått en ny, eller nygammal fru, nu och han är jättestolt över min prestation och väldigt tacksam för hälsoaspekten, vi vill ju leva länge tillsammans!

-

"så ska kärlek vara! villkorslös! men vad jag mest tänker på är att nu på sätt och vis fått en ny fru. alltså du är ju samma person och så, givetvis, men jag har själv sett hur folk runt mig förändrats efter stora viktnedgångar. hur humöret blivit bättre, hur de blivit piggare och gladare. en viktnedgång är ju ingen revolution som förändrar en människa så, men visst kan dét innebär en del förändringar då personen kanske får tex bättre självkänsla?! vet inte hur jag ska få fram vad jag menar utan att det låter fel, menar inte att man får bätre självförtroende automatiskt av att gå ner i vikt, men att det kanske medför vissa förändringar mentalt?) Emelie "

-

Jo, men jag tror att det mer påverkat hur omgivningen ser mig än hur jag och min familj ser på mig? Numera får jag hjälp på en gång i affärer och ingen tvekar vid att sätta sig brevid mig på spårvagnen och det är naturligtvis väldigt skönt.

Det kan ju låta en smula underligt men jag led inte särskilt mycket psykiskt av att vara så tjock när jag var mitt upp i det. Vissa situationer undvek jag medvetet förstås men mycket gjordes per automatik och funderades inte så mycket över, jag valde bort dem bara.

När människor har betett sig illa har jag ändå känt att problemet ligger hos dem, inte hos mig. NU ser jag ju hur mycket som valts bort och världen känns friare. Framför allt är det väldigt skönt att slippa skammen av att känna sig styrd av ett livsmedel. Det fick mig i mörka stunder att känna mig svag och karaktärslös...

Det ÄR en enorm skillnad, jag säger inte det, men inte mycket i relationen mellan mig och min man, vi har alltid varit väldigt trygga med varandra.

Jag är ju fysiskt mycket piggare nu så han kanske i hemlighet är glad över att det inte alltid är han som får gå den där extra svängen till affären när vi glömt köpa mjölk?  

Det kan hända att jag redan förpassat en hel del tråkiga minnen men tror faktiskt den största skillnaden är fysisk, både för mig och för andra? 

Jag är oerhört nöjd med att kroppen börjar återfå sin styrka och en del av smidigheten och trots att det är väldigt få plagg i klädkammaren just nu, (donationer till en vårgarderob, anyone? ) så är det väldigt mycket roligare att kika in den nu när tälten inte längre är en del av utbudet...  

Det är underbart att orka hänga med i barnen tempo och kunna resa sig från golvet efter leken utan att hyddan känns som att den är gjord av bly...