"Så rätt, det där med att inte bara låta siffrorna tala. Varför kan man inte gå efter hur man mår istället, som man gör med små barn. Så länge de är glada, nyfikna, rörliga och pigga så behöver man inte oroa sig.
När man som vuxen känner att man inte orkar med att röra sig smidigt eller bara känner sig trött psykiskt eller fysiskt... Det borde vara måttstocken att försöka göra någonting. Oavsett om det handlar om att ändra matvanor, motionsvanor, byta jobb eller vad det nu må vara. Känna efter lite mer och stirra mindre på vågen. Kram och tack igen för trevliga bloggar! //Mia"
Tack Mia!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar