Borde vara bra GI?

Eller? 

(Bilder på gårdagens bak finns alltså i sockersött!)

Mätt och nöjd med bullar i magen

ja, köttbullar förstås!

Jag har varit riktigt effektiv i köket i dag. Bakat ett gäng hmmm, smågrejer, kan inte riktigt avslöja vad här eftersom det är risk av mottagarna läser detta. I morgon kan det dock hända att resultatet finns i sockersött iaf.

Hoppas att den analkande stormen inte hindrar leveransen bara...

Gjorde en köttfärslimpa för att ha färdigskivad i frysen och medan den stekte i ugnen rullade jag köttbullar till kvällens middag. Känner mig duktig och det blev ruskigt gott!

Inget regn!

Men likväl en skrikig liten kille i vagnen. Jag kom visserligen hem svettig fast inte av den orsak jag tänkt innan...

Nytt försök inom kort när vi båda är nyätna. Borde gå bättre med en ny blöja och 2 ljuvliga timmars förmiddagssömn i hans bagage!

Någon som kan hålla en tumme?

Långpromenadsdag!

-tänkte jag när jag slog upp mina blå i morse men vädergudarna säger bara regn, regn, regn. Trist att de vaknade på fel sida i dag när jag studsar omkring här inne, hög av energi... För mig gör det egentligen inget om det regnar men lillgrabben som blir instängd i vagnens regnskydd protererar högljutt om han måste sitta där en längre stund och tro mig, den viljan är lag i alla mammors öron...

-

I går när jag svettig, illröd och flåsandes och med håret på ända kom in efter bergsklättrarpromenaden så kom jag att tänka på hur den kändes förut.

Förutom alla de extra kilona jag släpade på då så tyckte jag att det var en smula extra genant att jag flåsade så vid ansträngning. Så när jag passerade någon höll jag mer eller mindre andan... Snacka om att göra det extra jobbigt för sig själv!

Åh, alla dessa dumheter man håller på med för att passa in!

Halvtimmen avklarad redan i morse...

...men nu när en kopp te gjort mig varm i magen ska jag nog låta resten av kroppen få bli det samma. Träningscykeln, here I come!

(Hoppas att det är något bra på tv?)

Korv och rotfrukter

Snabbmat!

Jag använde en påse frysta rotfrukter så medans ungnen blev varm fick även rotfrukterna stå där inne och tina upp lite.

Under tiden skivade jag upp korven och när ugnen kommit upp i 200grader lade jag lade ut korven omlott över rotfrukterna. På med nymald svartpeppar, lite dijonsenap och ett par skivor ost, in i ugnen igen i ca 20minuter.

"Inte ännu en miserabel människa!"

"Jag hittade till din blogg för inte så länge sedan och tänkte, om jag ska vara ärlig, inte ännu en miserabel människa som vill simma i andras medömkan.

Ju mer jag läste, desto mer övertygad blev jag att du inte alls var en sådan person. Du var/är på riktigt. Vilket jag uppskattar väldigt mycket. Jag själv är inte överviktig, men har tendenser att ta till mat när jag inte mår bra. En början till ett beroende och missbruk. Jag har precis gått igenom två stora sorger och förluster av människor som stått mig nära, vilket har betytt en kamp mot maten också.

Du är en inspirationskälla! Tack för att du delar med dig av ditt liv! Att få läsa din blogg har hjälpt mig att kanske prata med någon istället för att ta den där extra mackan. "

-

Linn!

Först och främst, jag beklagar verkligen sorgen. Jag kan bara ana mig hur det skulle kännas att förlora två kära och jag tycker att det låter väldigt klokt av dig att prata med någon som kan hjälpa dig att hantera alla känslorna.

Tack för att du ser mig genom raderna, det betyder väldigt mycket för mig.

Nej, jag absolut inte ute efter någon medömkan och jag är väldigt långt ifrån miserabel. Det jag däremot är, är beslutsam. Beslutsam att berätta min historia, det är helande för mig, hjälper mig att se helheten och hålla kolla på detaljerna. Den största behållningen är dock att min väg tillbaka till att äta mat utan att missbruka den uppenbarligen kan hjälpa även andra och det var det som gjorde att jag började dela med mig.

Som vilken nyfrälst predikant som helst skulle jag gärna missionera dygnet runt: Det GÅR att bli av med sockermissbruket! Det är inte ens särskilt svårt! Men du måste vilja först...

Bloggen ger mig möjlighet till det, att sprida lite positivitet, hopp och framtidstro för andra som trott att de måste acceptera att vara slav under ett livmedel.

Thaibox i morse och bergsklättrarpromenad till lunch

Vi får se om det blir en tur på cykeln framför tv:n till kvällen?

Första dagen på utmaningsveckan går lysande!

Sockerberoendet

"Hej har följt din blogg med stort intresse. Har läst om hur då gjorde din vändning och alla dina steg! Imponerad av dig! men har en fråga, som kanske inte är så lätt eller kul att svara påom du vill så om du inte vill svar förstår jag. Men jag är ändå nyfiken på hur det kom sig att du blev så stor, att du gick upp så pass mycket?  /Siv"

-

Jag förstår mycket väl att det är en intresant fråga och jag önskar att det fanns ett enkelt svar så att alla lätt kunde undvika den kulan sedan...

Ja, varför? Det är inget man planerar direkt, inget man överhuvud taget kan ana sig till när man väger 65 kilo: Om en sådär 10-15 år kommer jag väga 137kg...

Det är naturligtvis en kombination av många olika saker men framför allt tror jag att det i mitt fall var sockerkänsligheten. Begäret blev större och större för varje gång jag åt något sött och precis som en narkoman så sökte jag kickarna med allt starkare doser. Det har aldrig handlat om smakerna, bara för att det är gott, den som säger det har ingen insikt.

Om man inte själv haft ett beroende kommer man aldrig att förstå det, hur oerhört starkt suget kan vara och vad det kan driva en till.

Det är så lätt att kapitulera inför det här för varje dag MÅSTE DU ÄTA, varenda dag utsätter du dig för frestelsen. Det är som att ge en alkoholist lättöl tre gånger om dagen, och så en liten hutt vodka till mellanmål... Hade det funnits ett sätt att bara ta piller för att överleva så hade jag gjort det.

Med järnvilja höll jag uppe med godis ett år och det fanns kvällar jag längtade så att jag grät mig själv till sömns. Jag trodde att det skulle ge med sig, bli bättre med tiden, men jag underhöll ju hela tiden mitt beroende med andra snabba kolhydrater. Det förstod jag dock inte då och besvikelsen var enorm.

När jag vägde 75kg lovade mig själv att aldrig väga mer än 80. Sedan flyttades strecket till 90kg och när jag väl passerat 100kg så kändes det rätt hopplöst, en kamp som inte gick att vinna, lika bra att acceptera att så här skulle mitt liv se ut och åratal av jojobantning hade förstört kroppen, jag skullle ju ändå inte bli snygg även om jag gick ner i vikt.

Ja, det var det som jag trodde att det handlade om då. Utseendet...

När jag väl förstod var problemet låg och började attackera det från rätt ände:  att först bli av med mitt beroende från socker och med hälsovinsterna i främsta rummet var det verkligen som att det lättade en dimma. Det fanns en lösning på problemet, något jag gett upp hoppet om. Jag hade en chans att få ett normalt förhållandet till mat.

Jag tog den.

Ny utmaning!

Denna vecka ska jag prova 30 minuters pulshöjande motion varje dag och se vad som händer!

Förra omgången med minskandet (ej borttagande) av mejeriprodukter gav ett halvt kilo mindre på vågen, ska bli spännande att se om detta ger det samma eller ett annorlunda resultat?!

Några gissningar?

FUSK!

"det här vet jag att vi är många som undrar. Fuskar du ALDRIG? Tar du dig aldrig en pizza eller ens en slice - äter du aldrig chips och ostbågar längre? Dricker du inte cider/öl =))))"

Nja, jag faktiskt druckit en öl så jo, jag måste erkänna att jag fuskat . God som sjutton var den men det räckte med en. Det är inte omöjligt att det kommer att bli fler en annan gång. Jag kommer isf vara väldigt noga med vad jag äter innan och efteråt för att bygga upp kroppen mot eventuellt kolhydratsug.

Chips, ostbågar eller godis lockar inte alls längre. Det godaste på en pizza är ju fyllningen och den är ju ok Gi-mässigt,  smakade faktiskt på en kompis calzonefyllning igår.. Choklad åt jag ett par gånger i julas, mina GI-kreationer var tvungen att avprovas ju men annars..? Nope, inget "fusk."

Det är ingen stor grej, jag är ju inte sugen på de där sakerna längre eftersom jag avstått dem så länge och då är det inte svårt att låta bli dem!

Det hade varit oändligt mycket svårare om suget fanns kvar, skönt att jag bestämt mig för att hålla det stånget.

Fisar, pruttar och rapar?

Hej!

Läser här varje dag och hittar inspiration till att fortsätta med mitt GI/kolhydratsminskande. Har kört i tre veckor nu på nån egen variant och det ger resultat mest i form av minskade centimeter.

Det jag undrar dock som jag skulle vilja kolla med fler som kör på liknande sätt är följande: minskad gastillverkning.. =) Jag äter numera massor med ägg (från egna hönor!) enorma mängde bönor och sallad och inte en enda prutt, tidigare kunde jag knappt äta ett ägg eller lite bönor innan det började. Kan det ha att göra med att det inte finns något socker som är med i jäsningsprocessen? Isf. är ju detta en positiv bieffekt av dieten.. =)

Underbara bilder på din nya frisyr!

-

Tack för komplimangen!

Jag tror att det en vanlig "biverkning" av den här kosten! Det kan ta en stund innan magen ställt om sig och vant sig vid den nya kosten men sedan är det för de flesta en mycket märkbar skillnad från förut! En riktigt trevlig sidoeffekt!

När är du mätt?

"Jag har en fråga! Jag har ju fått några matdagar här och var.. som jag brukar fråga om hehe.. men nu undrar jag hur en matdag i början kunde se ut för dig..(det svåraste med att börja med gi är att hitta sin nivå, alltså mängden och sammansättningen av måltiden som gör att man mår bra.. det skiljer ju ganska mycket på hur du äter nu.. och då liksom)

Ha en trevlig söndag!
MVH Sandra"

-

Det tog ett tag att lära sig lyssna på sin kropp men när inte det högljudda suget efter kolhydrater överröstade allt den sade var det lättare att försöka tolka den.

Visst skiljer det sig i mängd mot vad jag åt när jag var som störst men mättnadskänslan är den samma och det är den jag strävar efter. Den där nöjda känslan i hela kroppen som säger att nu har jag ätit tillräckligt, jag behöver inte vänta på att magsäcken är proppfull längre för att förstå att det är nog. Exakt hur mycket det är skiljer sig från dag till dag, precis som det skiljer sig från människa till människa.

Mitt bästa tips är välkänt: Ät långsamt, det tar tid innan magen och kroppen synkar och dessutom hinner du bli mer tillfredställd av smakerna och även visuellt. Är du hungrig när det är dags för mellanmålet då har du nog ätit för lite till målet innan. Känns mellanmålet helt ointressant, då kanske du har ätit lite mer än du egentligen behövt?

Sammansättningen tror jag också måste vara individuell. Min version av GI gränsar nog till en lågholhydratskost så jag använder mer fett än vad man kan göra om man äter mer kolhydrater men det är vad som fungerar för mig.

Jag har hög energi och framför allt så fungerar det väldigt bra mot sockersuget fär mig. Någon annan utan samma sockerproblematik kanske mår bättre av att äta lite potatis eller råris till målen och dra ner på fettet istället?

Ha en skön söndag du med!

-

Robin har råd!

"Ja det är inte lätt att skilja på sug och mättnad alltid. Jätteproblem för mig ibland så jag får planera hur mycket jag kan äta innan jag gör det=)"

Låter väldigt klokt och allra helst om man känner att man lätt äter lite för mycket. Gör bara precis så mycket du behöver eller gör matlådor på en gång av eventuella rester, kyl ner snabbt och frys in så du inte frestas att ta lite extra "för det var ju så gott".

Visst  går det att värma upp igen men du hinner tänka efter en gång extra. "Behöver jag det här?" Är det hunger eller är det ett annat sug jag försöker mätta?" Dessutom ger du kroppen en chans att skicka fram mättnadssingnalerna!

-

Min svägerska har ett bra tips med: När hon känner sig sugen på något så ger hon sig själv en kvart och känner sedan efter igen, är hon lika sugen då kan det vara ok att äta den där "kakan".

För henne fungerar det bra och suget har oftast gått över, för andra kanske man måste öka tiden med en timme och lova sig själv att dricka ett glas vatten eller två under tiden...

Jag har världens raraste läsare!

Tack för alla fina komplimanger om min nya frisyr!

Måhända är jag en bättre fotograf än jag egentligen är snygg men jag suger glatt i mig alla fina ord ändå!

Min underbara man!

"Superfin frilla!! och vilket charmigt leende!! =)

förresten, en fråga, hur har sambo reagerat på din stora förändring!? har er relation förändrats på något sätt? /Emelie"

-

Tack!

Jag förstår vad du tänker på men vi har alltid haft en väldigt god (läs underbar) relation!

Inför honom har jag aldrig behövs skämmas för min storlek. Faktum är att han inte förrän efteråt sett riktigt HUR stor jag faktiskt var ett tag, trots att jag var rätt normalviktig när vi träffades för 8 år sedan. Jag vägde någonstans mellan 70 och 75 då och det klädde mig bra.

Han har nog haft väldigt rosa glasögon på sig och jag har tacksamt solat mig i hans kärlek och alltid känt att han tycker att jag är vacker. Fast det är klart att han har fått en ny, eller nygammal fru, nu och han är jättestolt över min prestation och väldigt tacksam för hälsoaspekten, vi vill ju leva länge tillsammans!

-

"så ska kärlek vara! villkorslös! men vad jag mest tänker på är att nu på sätt och vis fått en ny fru. alltså du är ju samma person och så, givetvis, men jag har själv sett hur folk runt mig förändrats efter stora viktnedgångar. hur humöret blivit bättre, hur de blivit piggare och gladare. en viktnedgång är ju ingen revolution som förändrar en människa så, men visst kan dét innebär en del förändringar då personen kanske får tex bättre självkänsla?! vet inte hur jag ska få fram vad jag menar utan att det låter fel, menar inte att man får bätre självförtroende automatiskt av att gå ner i vikt, men att det kanske medför vissa förändringar mentalt?) Emelie "

-

Jo, men jag tror att det mer påverkat hur omgivningen ser mig än hur jag och min familj ser på mig? Numera får jag hjälp på en gång i affärer och ingen tvekar vid att sätta sig brevid mig på spårvagnen och det är naturligtvis väldigt skönt.

Det kan ju låta en smula underligt men jag led inte särskilt mycket psykiskt av att vara så tjock när jag var mitt upp i det. Vissa situationer undvek jag medvetet förstås men mycket gjordes per automatik och funderades inte så mycket över, jag valde bort dem bara.

När människor har betett sig illa har jag ändå känt att problemet ligger hos dem, inte hos mig. NU ser jag ju hur mycket som valts bort och världen känns friare. Framför allt är det väldigt skönt att slippa skammen av att känna sig styrd av ett livsmedel. Det fick mig i mörka stunder att känna mig svag och karaktärslös...

Det ÄR en enorm skillnad, jag säger inte det, men inte mycket i relationen mellan mig och min man, vi har alltid varit väldigt trygga med varandra.

Jag är ju fysiskt mycket piggare nu så han kanske i hemlighet är glad över att det inte alltid är han som får gå den där extra svängen till affären när vi glömt köpa mjölk?  

Det kan hända att jag redan förpassat en hel del tråkiga minnen men tror faktiskt den största skillnaden är fysisk, både för mig och för andra? 

Jag är oerhört nöjd med att kroppen börjar återfå sin styrka och en del av smidigheten och trots att det är väldigt få plagg i klädkammaren just nu, (donationer till en vårgarderob, anyone? ) så är det väldigt mycket roligare att kika in den nu när tälten inte längre är en del av utbudet...  

Det är underbart att orka hänga med i barnen tempo och kunna resa sig från golvet efter leken utan att hyddan känns som att den är gjord av bly...

Bild på frisyren

Fnissbilder under vinpåverkan men håret syns!

Vilken kul kväll det var i går, härligt att få plocka fram fler delar i min personlighet än bara småbarnsmamman Anna...

Fredag kväll, nu är det motion som gäller

Det här blir en bra kväll, inte ens radions halvtista skvalmusik får mina fötter att tveka, jag dansar mellan badrumspegeln, datorn och vinglaset.

The Mary Major på scen, jag och gänget nedanför= party!!!

Varför tröttnar man inte på pasta, ris och potatis?

Maja bad om tips på tillbehör:

"Hej Anna, jag ska köra igång med GI igen men skulle behöva lite fler alternativ till tillbehör. Blir så trött på sallad och Quinoa efter ett tag. Har du nått förslag?"

Tror du att det ligga lite i hur du betraktar dina tillbehör? För pasta, potatis och ris är ju inte så spännande heller och de flesta av oss har ju ätit det ungefär en miljon gånger men inte tröttnat... ;D

Mina standards:
Wokgrönsaker, smaksatta på olika sätt, tex, soya/vitlök/sambal, curry, med någon färskost, semsamfrön eller fetaost.
Cremefraiche eller kesoröror med lök och skaldjur, äpple, skinka, vitlök, eller chilisås.
Cole slaw
Stekt svamp, gärna med smaksatt färskost.
Tomatsallad med rödlök, balsamvinäger olivolja och svartpeppar.

Det är ju ingen fara på taket med pasta/ris/potatis någon gång då coh då heller, men välj fullkornspasta, råris eller kall potatis (och sedan uppvärmd om du inte vill ha den i en sallad tex) istället och dra ner på mängden.

Hoppas att det gav någon ny idé!

Vad kompletterar ni med?

Marlene tipsar också: (Åh! Hur KUNDE jag glömma blomkålsmoset, min favvo ju!)

"Vitkålssallad är jättegott. Antingen som pizzasallad (vitvinsvinäger, svartpeppar och lite olja) eller med krossad ananas (hur gott som helst). Också väldigt gott att woka.
En annan favorit är linsröra med krossad tomat. Olika sorters bönor kan man också slänga i sallader.
Gratinerar också grönsaker (blomkål, broccoli, etc) i ugn med lite ost och en nypa flingsalt för att få variation. Listan kan göras lång=)
Blomkål som man kokar med lite grädde och mixar är godare än potatismos! Bra sätt att "lura" folk som inte äter grönsaker.
Hoppas att du kan ha fått några idéer"

Anna-Karins tips:

"Jag äter mycket böner och kikärtor, både som sallad med till exempel en vinegrätt, pesto, citron eller blandar i lök och tomater, eller som röror, typ hummus (bara att mixa med lite olja, vatten och vitlök eller annan smaksättning).

Annars gillar jag "varma sallader". Jag tar t.ex purjo eller rödlök, steker på den i olja, ner med t.ex tomater, haricot verts och lite spenat. Ibland har jag lite vinäger på också. Jättegott! Går att variera i det oändliga och man kan ha i bönor också. Eller ost, typ feta.

Gratinerade grönsaker gillar jag också, med eller utan äggstanning.

Och när jag har bråttom, då kör jag nästan jämt fryst grönsaksblandning som jag kokar i micron och sedan saltar.

Det finns så mycket gott ju! Jag saknar verkligen inte ris, pasta och potatis."

Fatimas tillbehör:

Bönor är bra istället för potatis tycker jag. Brukar göra en grätäng med aubergine i botten, sen stora vita bönor och sist någon form av färsblandning med krossade tomater och lite ost på toppen. Jättegott och det "märks" inte att det är utan pasta eller potatis.

Ett smörpaket väck

från kroppen!

Det kan ju tyckas lite men med tanke på att jag varit ute på den här resan i över ett år tycker jag att det är kalasbra.

Jag behöver bara gå en vända till kylskåpet och kika lite på smörpaketet som ligger där. Förra veckan satt det ett sådant på min kropp, nu är det ett mindre.

Tacksamt!

Klippt mig!

Superhärligt!

Det var två år sedan sist så det var på tiden... ;-)

Ï spegeln ser det inte så knepigt ut men varje försök att få den på bild misslyckats katastofalt. Kanske nytt försök i morgon..?

Jag har jobbat en sväng och nu ska det bli en ovanligt sen middag och efter det hägrar sängen. Har varit vaken sedan halv fem, börjar bli en smula trött nu...

*gäsp*

Jooo, det är underbart att ha barn...

*gäsp*

Kyckling med pepparrotsost

Snabblunch igår:

Fräs upp kyckling i smör en stekpannna. Salta och peppra.

Stek samtidigt champinjoner i en torr stekpanna. När de mjuknat, släng med purjolök och en klick smör och låt löken också bli mjuk.

Flytta sedan över till kycklingpannan, fyll på med suger snap-bönor och 1-2 msk färskost med pepparrotssmak, jag använde den från creme bonjour, väldigt mild men ändå smakrik. Späd med lite vatten, någon msk räcker.

Till sist låter du coctailtomaterna bli varma i pannan tillsammans med det andra.

Livet på paus

Simon sov, jag njöt hejdlöst av sol, stillhet och tystnad.

Energidag!

I går blev fönster tvättade, tvätt ren och skåp rensade. Känns som att det bara var en försmak på denna dag!

Nu ska jag lämna treåringen på förskola sen ska jag ta en sovande ettåring på långpromenad i solskenet!

Sol, sol, livslustgivande sol är på väg uppför horisonten, hurra!

Låt inte bara siffrorna tala!

"Så rätt, det där med att inte bara låta siffrorna tala. Varför kan man inte gå efter hur man mår istället, som man gör med små barn. Så länge de är glada, nyfikna, rörliga och pigga så behöver man inte oroa sig.

När man som vuxen känner att man inte orkar med att röra sig smidigt eller bara känner sig trött psykiskt eller fysiskt... Det borde vara måttstocken att försöka göra någonting. Oavsett om det handlar om att ändra matvanor, motionsvanor, byta jobb eller vad det nu må vara. Känna efter lite mer och stirra mindre på vågen. Kram och tack igen för trevliga bloggar! //Mia"

Tack Mia!

Size zero-tider...

Ewa!

"Hej Anna!
Hittade nyligen hit och tittar nu in lite då och då. Förhoppningsvis ska din prestation får igång mig! Du är allt modig du som går ut med startvikt och hur det går i dessa "Size Zero" tider ;)

Testade dina kesoplättar i helgen (med kalkonbacon och massor av dijonsenap) och är nu såld! Har förmedlat receptet till mina kollegor som nu ska hem och testa! /Ewa"

-

Tack Ewa!

Ja, det är verkligen size zerotider och det gör mig orolig. Visst finns det människor som ser ut så naturligt och mår bra av det men när andra som inte gör det försöker passa in i den mallen kan det gå väldigt illa.
Det ligger en enorm press på dagens unga tjejer.

Ang min egen vikt. Det krävdes mest mod att erkänna för mig själv att det gått överstyr och jag känner verkligen att ju fler hemligheter som kommer ut i ljuset desto mindre mörker blir det kvar på insidan...
Numera är det väldigt luftigt och ljust utan all skam där inne

Siffrona förändrar inte hur jag såg ut, jag var ju tjock oavsett dem, svårt att unggå att se liksom. Men inte heller sa de ett ord om vem jag är, mina personliga kvalitéer.

Jag förstår inte varför vi låter vågen ha sådan makt över oss. Jag läser ideligen hur tjejer vill väga ditt och datt, oftast väldigt låga siffror, men det är väldigt sällsynt att det skrivs om hälsovinsterna med en viktnedgång, det handlar oftast endast om utsidan, att passa in i uteseendeidealet.

Synd att det inte finns en ideal-personlighet som vi kunde sträva efter istället...

Skillnad 19kilo

Jeansen jag numera kan knö i båda benen i ena byxbenet på finns på bild tidigare i bloggen, när jag vägde 110kg.

Kan vara lite kul att se?

Det tyckte jag!

(För er som missade den andra bilden)

Dessi delar med sig

"Vilken otrevlig ton det blev. Jag tar råd av alla de experter (med det menar jag experter av egen erfarenhet vilken ingen studie i hela världen kan ifrågasätta) som finns på ifokus-forumet. De tipsade mig om att försöka utesluta mejeriprodukter eftersom det KAN vara en anledning till att man står stilla i vikt.

Jag har inga problem med att få i mig protein, eller alla de vitaminer jag behöver utan yoghurt och mjölk. Vi har inte alltid levt på att mjölka kor, tillverka ostar eller andra mejeriprodukter.

Vidare är ett glas mjölk kanske inte så mycket att gnälla om, men jag åt ganska mycket mejeriprodukter innan.

I slutändan är det ändå varje människa som individ som bestämmer över sina egna kroppar. Det vi kan göra är att dela med oss av vår egen erfarenhet. Sen är det alltid svårt att röra om i andras världsbilder där man prompt tror att jorden är platt.

/Dessi"

-

Clara svarar:

"Jag tycker inte att jag lät otrevlig i mitt inlägg, det var i alla fall inte min mening.
Det är jätte bra att du har dessa kunskaper och kan tillgodose din kropp med vad den behöver.Men det kan vara svårt för en del så det gäller att skaffa sig kunskaper om vad kroppen behöver, allra helst när man drar ned på kalorierna så kan det vara svårt att få i sig alla vitaminer,mineraler mm.Till det här med experter av egen erfarenhet så kan man ju säga att en anorektiker är en expert med egen erfarenhet av att gå ned i vikt,så lite får man nog se till de kostråd som ges.Men jag håller med dig om att man ska känna efter själv vad ens kropp fungerar bäst av,jag går ned utmärkt i vikt av magra mejeriprodukter,dock som du säger, inga stora mängder.Jag kanske har varit otydlig igen,det jag vill poängtera är att man måste skaffa sig kunskap om sin egen kropp och vad den behöver. /Clara"

-

Dessi:

"Clara, förstår dig!

Jag vill passa på att tillägga att man inte koncentrerar sig på kalorinivå då man äter lågkolhydratskost. Jag satsar på att ligga på min passiva förbränningsnivå för att inte hamna på kaloriunderskott (har märkt att det går sämre med viktnedgången då). Det man satsar på med LCHF är att öka förbränningen och ligger man då på kaloriunderskott saktas den ned.

Jag äter fett, protein och en liten mängd kolhydrater och äter tills jag är mätt vid alla dagens mål :) "

Svar på nyfiken fråga

"En liten nyfiken fråga; har det hänt någonting med din mans vikt nu när du har lagt om till Gi-kost? :D

Sen är jag också väldigt nyfiken på hur du åt innan du började med Gi, vore intressant att få läsa om hur stora förändringar du gjort. Att få se ditt "du är vad du äter-bord" (fast utan en förlöjligande anna skipper bredvid förstås..) /Micka"

Det inte hänt något med min mans vikt men det kan bero på att det faktiskt inte behöver hända något heller, han är alldeles perfekt som han är. (Nej, jag är inte bara partisk...)

Han äter oftast som jag men som precis som våran treåring får han ofta extra kolhydrater till maten. Bröd äter han men av bra karaktär och visst äter han en pizza eller chips då och då. Dock inte lika ofta som förr.

-

Mitt "du är vad du äter" bord hade inte varit nådigt. Från helgerna hade det varit fyllt av pizza, litervis av cola, smågodis och så chips också för att vara på den säkra sidan...

Från vardagarna vanligt mat, ganska stora portioner, utan särskilt mycket grönsaker till. Kakor och bullar från den dagliga jobbfikan.

Godis i mängder, säkert ½ kilo om dagen i perioder. I slutet hade jag en godisgömma hemma, för att alltid ha det nära om suget skulle bli för outhärdligt. Precis som en alkoholist.  

Mackor, mackor, mackor, många, många mackor hade det legat där också. Inget smakrikt grovt bröd inte, bara söta vita bröd eller limpa.

Anna Skipper hade haft en högtidsstund!

Jo, det är rätt stora förändringar i kosten jag gjort när jag ser det så här och ändå har det varit så lätt och jag har absolut ingen som helst saknad efter det gamla livet!

Kaneldoftande het chili

Min man var inte vidare förtjust i pepparkaksassocioationerna men jag tyckte att det var fantatsiskt!

Stek upp 500g köttfärs, krydda med 1msk soya, 2msk kalvfond och köttfärsbuljongpulver och flytta sedan över det till en gryta. Slå på 2dl vatten. Skiva 4-5 vitlökar i tunna skivor och tillsätt i köttfärsen. Låt småbubbla.

Skär rödlök och paprika i olika färger i grova bitar. Stek den mjuk men inte sladdrig och blanda sedan ner i köttfärsen.

Skölj bönor av valfri sort, jag har använt röda kidney och cannelonibönor och tillsätt dem till köttfärsröran. Späd med mer vatten om det behövs.

Krydda ordentligt med chili, cayenne, sambal oelek,  starkt paprika pulver, köttfärskrydda, grovmalen svartpeppar och lite kanel. Smaka dig fram så inte kanelen tar över.

(Salt behövs inte, du får det via soyan och buljongen)

Sist åker sugar snap bönorna i. De är godast när de är krispiga.

Låt grytan bli varm igen innan servering!

Vem har rätt?

"Till askungen och flera,jag tycker oxå att Anna har varit jätte duktig som gått ned så mycket i vikt, men det gör inte henne till någon expert på kost för det.
Det finns många undersökningar som säger att kalcium underlättar fettförbränningen se t ex paulun, och att magra mejeriprodukter minskar risken för att bli överviktig.
Nu ska man ju göra vad som fungerar bäst för en själv, men att tro att allt som står i olika bloggar är det enda rätta och riktiga är lite dumt tycker jag.Detta är inget ont riktat mot dig Anna, jag är ett fan av dig, Clara"

-

Tack! Jag förstår vad du menar Clara.

Du är inte först med att säga det här, jag har sagt det själv, många, många gånger. Jag ÄR ingen expert, har aldrig utgivit mig för att vara det, jag vet bara vad som fungerar för mig och därmed kanske också kan fungera för andra.

Det finns undersökningar som stödjer nära nog alla åsikter på jorden och dessutom revideras dom städigt... Det våra utbildade kostexperter rekomenderar idag kan vara något annat nästa år. Var inte kokosfett farligt för bara några månader sedan tex?

Vem ska man då lita på?

Sig själv. Sin kropp. Lyssna på den.

-

Clara svarar:

"Jag var nog otydlig i mitt tidigare inlägg,jag menade inte att du hade sagt att du är någon expert,sorry,men att som askungen genast tro att det stämmer att mjölkprodukter skulle försvåra en viktminskning bara för att det står i någon blogg, det var det jag reagerade på.Från mejeriprodukter får man protein,kalcium, B,A,D vitaminer t ex B 12, 1 glas mjölk/ dag ger dags behovet av B 12.källa Fredrik Paulun.Med detta vill jag ha sagt, skaffa kunskap från experter som du tror på,vissa dieter kan vara skadliga."

Lågkolhydratskosten godkänd!

Läkaren Annika Dahlqvists rekommendationer av kolhydratfattig kost till patienter med övervikt och typ 2-diabetes är i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet. Det har Socialstyrelsen nu slagit fast.

Revolutionerande nyheter!

Mjölkprodukter hindrar viktnedgång?

Ett svar till Jenny: "Mejeriprodukter har jag hört kan vara en sak som gör att man står stilla i vikt. Jag har experimenterat och tagit bort mejeriprodukter ur min kost för att se om det händer något, och efter att ha stått stilla i flera veckor rör sig siffrorna på vågen neråt igen! Det kan kännas lite tråkigt om man är van vid att äta mycket mejeriprodukter, men det tvingar bara fram kreativieten (gäller att tänka positivt!) :) Dessi"

-

Dessi som själv har lyckats utmärkt med gi-kosten har ett tips till Jenny och jag tror absolut att det kan vara klokt att prova. Jag har hört det från flera håll, vissa har stannat upp i viktnedgången av mjölkprodukter och för andra kan mjölksockret trigga sötsuget.

För mig fungerar det inte som en trigger men jag kanske ändå ska prova en relativt o-vit vecka och se om jag kan kickstarta gamla Bettan igen?

Japp! Bra tips Dessi, tack!

Jag återkommer med resultatet om sju dagar!

Jo Tina, jag surar också i bland...

"Wow... både jag och min man är så imponerade av dig.
Ibland blir jag iofs lite irriterad på dig, för du verkar så himla pigg och glad jämt. Har du inga "dåliga" dagar? ;)
Kramis.
//T & F -31 kg tillsammans "

Hahaha, jo det är klart att jag har dåliga dagar men det visar sig inte på maten  och med två småkids runt benen är man snart lockad till ett skratt igen.

Sa jag att jag har världens bästa man också?

-

Tack igen för alla kommentarer, ni är så flitiga (underbart!) att jag inte riktigt hinner med och är rädd för att jag kanske missar någon då och då. .. 

Påminn mig isf!

Ingen viktnedgång...

...denna vecka men jag mätte midjan. Trots att jag den senaste månaden bara gått ner ett ynkligt kilo så har jag ändå tappat 4 cm i midjan.

Det är väl inte så illa va!?

Med det vill jag säga: Stirra er inte blinda på vågen, plocka fram måttbandet och gärna en kamera. Vågen ljuger faktiskt ibland...

Lite suddig och osnygg bild, det var inte helt lätt att få till den själv men jag tycker att den är lite kul så jag bjuder på den ändå.

Snart får hela jag plats i ena byxbenet... 

(Det är storlek 56 på byxorna)

Vilka underbara medresenärer jag har!

Tack snälla alla ni för era härliga, uppmuntrande och berömmande kommentarer!

Jag återkommer med svar, men nu är det dags för att fira in mitt nya GI-år med ett rejält träningspass!

Ett år med GI-kost har passerat

Det förundrar mig hur lätt det var att ge upp sockret. Jag var ju verkligen rejält fast i dess klor. Hur sjutton kunde jag komma loss?

Utan att det fick tag i mig igen, inte en endast skråma under flykten!?

Och det bara genom att plocka bort de snabba kolhydraterna ur min kost... Så enkelt det låter! 

Kan ni förstå att det faktiskt också var precis så enkelt som det låter?

Jag är oerhört tacksam att jag gav det en riktig chans, har ingen aning om hur jag hade sett ut i dag annars, hur jag hade mått...

Nu: 46kilo lättare, förstås väldigt mycket rörligare, full av energi och framför allt, inget sockersug som styr hela min vardag.

Sååå jäkla skönt!

Kul, kul!

Har övertygat min smala men dock träningsbehövande bästa vän om att man faktiskt kan motionera hemma också, så från och med nu kommer jag få sällskap på vardagsrumsgolvet. Nu kanske det kan bli lite kontinuitet på träningen!

Fick mig en skön, om än kort, promenad i regnet i dag. Gillar att gå när det regnar, det blir lättandat liksom och dessutom inte så trångt på trottoarerna

Lax med färsk sparris, citronaioli och gräslökscreme fraiche

Citronaiolin var ljuvlig och förtjänar utan tvekan dagens träningsvärk i visparmen  

Laxen gjordes på enklast möjliga sätt, med citronpeppar, sichuanpeppar och salt i ugnen 175 grader i ca 15-20minuter.

Jag använder hel sichuanpeppar, mortlar den (doftar ljuvligt!) och silar bort de stora bitarna för min treårings skull, fungerar utmärkt i en tesil!

-

Citronaiolin gör du så här:

Ta i god tid innan maten skall lagas fram och separera två äggulor samt två dl olja så att de fått rumstemperatur när det är dags att göra aiolin. Jag gjorde denna på citronolja men det går lika bra med vanlig matolja.

Riv ner skalet från en citron och 2tsk av juicen i en stor bunke. Pressa i två stora vitlöksklyftor, 2 tsk dijonsenap och en nypa salt och vispa sedan ner äggulorna.

Nu är det dags för oljan. Tillsätt den försiktigt under vispning, först droppvis och sedan i en mycket smal stråle. Rör hela tiden kraftigt med vispen så skär sig inte aiolin.

-

Jag hade lite kvar i en burk creme bonjourost med gräslökssmak sedan fredagen och tyckte att den kunde passa till laxen för min treåring. Jag värmde den lite i micron så den blev mjuk och rörde ner den i 1dl creme fraiche, blev jättegott och gick hem hos oss allihop!

Färsk sparris med lite smör, citon och salt är en favorit. Välj helst så jämntjocka knippen som möjligt. Skär av den nedersta centimetern och koka dem hela i ca 6-7 minuter, (det var bra koktid för mina som var runt 1,5cm tjocka i nerdelen.) Känn med sticka i den nedre delen, de ska abslolut ha spänsten kvar.

Söndagsfrukost

2 stekta ägg, het köttfärs som blev över från gårkvällens tacosallad och lite tillbehör, perfekt för en långsam frukost med familjen!

Nu står pussel med treåringen på schemat och sedan lämnar vi dem i farmor och farfars famnar medan vi smiter i väg och kollar på hus, lika kul för oss som för dem!

Fler favoriter!

Jag älskar kryddor och den den kicken rakt upp hjärnbarken när man för första gången öppnar locket till en ny spännande sort och dofterna sprider sig i köket.

Genast kommer idéer till nya rätter och smakkombinationer man aldrig tänkt på förut.

Ren inspiration packeterat i en liten burk!

Mina favoriter

på kryddhyllan, iaf några av dem. Förutom att de erbjuder underbara aromer så

sänker vinägern och citronen måltidens glykemiska index och svartpeppar i rejäla mängder höjer förbränningen.

Tidigare och senare

Frukost: Äggröra med rårivna morötter, kaffe och vatten

Mellanmål: ½ Äpple och skinka, vatten

Lunch: Gårdagens kycklingwok, vatten

Mellanmål: Några ostskivor och morotstavar, te

Liten middag, förmodligen köttbullar och någon grönsak, vatten och te efteråt.

Kväll: Utvalda ostar på tunna päronskivor och rödvin, mmmm!

Lästips för GI/LCHF-nyfikna!

Andreas Eenfeldt, ST läkare i allmänmedicin skriver mycket intressant om kost och hälsa. 

Bland annat om vad GI och lågkolhydratskost kan göra för en diabetiker.

Jag får mig en liten smäll på fingrarna angående vitaminhalten i fruktsallad också... Tur att den är rätt sällan förekommande på vår meny.

Full av energi!

I dag känns det som att alla andra rör sig i slowmotion medan jag susar fram i ultrarapid genom tillvaron, det riktigt spritter i kroppen och hjärnan går på högvarv. Härligt!

Massor av saker har redan avklarats, den trista disken är ren, en tvättmaskin är i gång, jag har fotat lite, sängen är renbäddad osv...

Nu ska jag skapa lite ordning på sonens rum. Det har stått lite på vänt, har inte riktigt haft en klar idé om vad vi ska göra i hans rum men nu har vi blivit med bokhylla.  Tack kära svärföräldrar och Ikea som slutat tillverka deras bokhylleluckor! Varför? Jo, de köpte en hel bokhylla begagnat för att få tag på luckorna och Simon får alltså det de inte vill ha! Toppen!

Hjärtformad äggröra

Bryn lite smör i en stekpanna, knäck två ägg, rör i hop med en skvätt mjölk eller grädde, lite riven ost, salt och peppar. Ta av pannan innan det stelnat helt så den behåller den krämiga konsistensen. Forma i valfritt kakmått direkt på tallriken!

Jag lade mitt hjärta ovanpå en bädd av rårivna morötter som jag smaksatt med citronolivolja och svartpeppar.

Kycklingwok

En vanlig fryst wokgrönsakpåse, färska champinjoner, rotselleri,  kyckling,  en skvätt grädde och  creme fraiche kryddas med tre vitlöksklyftor, ½msk sambal oelek, 1msk soya, 1msk kalvfond, svartpeppar och ingefära.

Inte så snyggt på bild men gott i magen!

Dessert en torsdag?!

Japp, denna regniga dystra torsdag är en allldeles ypperlig dag för en vitaminkick bestående av frukt, en klick grädde och lite nötter.

Men först: Kycklingwok! Åh vad det ska bli gott!

Dagens matplanering

7.00 Frukost: En tallrik fil med hallon och lite kokos, kaffe

10.00 Mellanmål: 2 ägg med trocomare, vatten

12.30 Lunch: Grillade kamben och pizzasallad, en balja the och några physialis till efterätt.

15.00 Mellanmål: Några köttbullar och lite rödbetssallad

18.30 Middag: Het kycklingwok med massor av grönsaker och svamp.

21.00 The, som vanligt

Nyårslöftenas förlovade tid

Gymmen är fyllda till bristningsgränsen, på badhusen avverkas kilometer efter kilometer och tidningarna lovar oss nu platta magar på två veckor...

Nu ska livet ändras och till beach 2008 ska vi alla vara smala och därmed lyckliga. Punkt.

Vad är det som får oss att tro att utsidan avgör vem vi är och huruvida vi blir älskade och framför allt, är värda att älska oss själva? Har det alltid varit så?

Självklart ska man vårda sin kropp, tro mig, jag har ju försökt på det andra sättet, det är inget att rekomendera. En hälsosam och frisk kropp som håller i många år är naturligtvis eftersträvansvärt men att träna enbart för sitt utseendes skull, nej, jag tror inte på det. Nog finns det isf. egentligen samma underliggande önskan där: Jag vill vara lycklig.

Men ditt utseende är ingen genväg till lycka!

Att trivas med ditt liv däremot, att acceptera och respektera dig själv som du är och jobba med dina brister under resans gång, det är en långt bättre stig att promenera på och har säkerligen ett trevligare slutmål än föregående.

Med respekten för dig själv kommer också viljan att ta hand om maskineriet, det kommer liksom med på köpet.

Det är ok att inte vara perfekt, ingen är det, du duger bra ändå.

Jag ljög en smula!

Det blev ingen fiskgratäng utan en supersmaskig och hembeställd kebabsallad. Hälsomat för själen tror jag att sådant kallas?

Nu ska jag mätt och nöjd läsa en saga för min förtjusande treåring och hoppas att hon somnar fort för sedan väntar ett par avsnitt av "Dexter" och en kopp the i min favorithörna i soffan! Ha en skön kväll, det ska jag ha!

Att välja ett återfall?

Michelangelo har haft semester, både från jobbet och från sockeruppehållet.

För mig är det inget akternativ, jag skulle aldrig våga riskera det jag uppnått hitills för en veckas sockerfylla men det viktiga i det här är att han VALDE. Inget tvång eller oreglerligt sug. Ett val.

Han valde att äta socker och då kan han säkerligen välja bort det igen om önskan finns.

Kom ihåg att valet finns åt båda hållen. Man får också välja att säga nej, även om man är på semester

Svar på ödmjuk önskan

Hej Anna!

Jag skulle lite ödmjukt vilja önska en sak:
Fler hela dagar, alltså exempel på vad du äter under en hel dag. Jag själv är så osäker på om jag äter för mycket/för lite. Du har ju uppenbarligen ett vinnande koncept och det vore så fint att se. Äter du flera mellanmål tex? Har du minskat mycket på dagligt kaloriantal sen början? Jag menar, eftersom du har gått ner 45 kg så går det väl åt en del mindre nu än då...

Sen undrar jag också om du har bestämt någon målvikt eller om du tar det som det kommer?/Bondhustrun

-

Jag lovar att fler hela dagar ska bokföras, jag förstår att det kan vara skönt att se hur andra äter när man själv är lite osäker men man måste komma ihåg att vi är olika och våra behov således också är olika. Det som fungerar super för min omsättning kanske inte är riktigt lika bra för dig och tvärt om. Men det kan ju ge en fingervisning iaf. för jag tror att många äter för lite.

Ja, jag måste ha minskat kcal-antal sedan start. Jag äter mig lagom mätt och eftersom min kropp uppenbart kräver mindre energi nu än förut så blir det ju så per automatik. Men det är ingen medveten tanke, jag inte koll på kalorierna, bara på mättnadskänslan.

Jag siktar på att landa någonstans under 70, 68kg låter bra i huvudet men du har rätt i att jag tar det som det kommer. Det kan i andras öron låta mycket till mina 1,66 (å en halv!) centimetrar men jag har alltid vägt mer än genomsnittet, även när jag var smal, jag tackar kurvorna för det .

Så här ser dagen matplanering ut:

Frukost: 2ägg, en tjock skiva julskinka, en skål filmjölk med hallon. Rejäl frukost, för en stadstripp brukar innebära att jag glömmer bort förmiddagsmellanmålet. Vatten och kaffe

Lunch: Någon sallad på stan, ceasar eller grekisk förmodligen. Vatten och säkert en latte till efterätt.

Mellanmål: Eftersom en sallad innehåller rätt snålt med protein fyller jag på lite extra: Runt 1dl Keso med skinka, basilika och rödlök. Vatten.

Middag: I portion fiskgratäng med dragon och dijon och varma grönsaker. Vatten

Kväll: The.

Inte så särskilt avancerat alltså