När jag och barnen kom ut i går morse landade det något litet och kallt på min näsa. Jag hade fångat min allra första snöflinga för den här vintern och det är alltid något speciellt med just den. Alldeles ensam lyckas den återkalla mängder av minnen, känslor och dofter.
Hela vägen ner till förskolan singlade minnena ner tillsammans med snön: Doften av våta raggsockar, bilder av grottor som jag byggt i snön med sedan länge glömda kärlekar och smaken av rykande varm choklad serverad utomhus. Hur de kändes att värma mina stelfrusna fingrar på elementet i trapphuset där jag bodde som liten och ivern att få komma tillbaka ut i snön igen. Snöänglar, snölbollskrig och killandet i magen när jag åkte snowracer nerför läskiga isbanan i backen. Stearinljus med flackande låga på bänken i skolan, ljudets av frökens röst när hon läste sagan och alla de egenhändigt klippta pappersnöflingor i fönstrena. Så kom också doften av nyhuggen gran till mig. Doften av jul, alla de som varit och alla dem som komma skall.
Så många vackra minnen att bevara, ett för vardera snöflinga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar