Lite förvånad släppte jag ner kassarna fulla av julklappar med en duns på hallmattan. Hur sjutton kan det kännas så tungt att ta sig uppför trapporna med dem nu? För två år sedan baxade jag ju upp 52kilo extra varenda gång jag gick i dem. Uppenbarligen måste det ha gett bra träning att dra runt på eländet! Tsss, måste ha tappat stinget på äldre dar...
Vi fasade det värsta när vi styrde bilen mot köpcentrumet i morse men det gick bra, högt över förväntan faktiskt. Ingen krock med bilen i den täta trafiken, inga slagsmål över den sista rosa Barbien med andra desperata sistasekundenföräldrar, inte så mycket som en endaste armbåge i sidan faktiskt! I lugn och med lite solsken till sällskap fick jag och maken köpt det vi skulle och hastade sedan hem till barnvakterna som möter oss med: Stella har klagat lite på ont i magen.
De hann inte mer än stänga dörren förrän våran lilla skrutt gjorde en djupdykning i toastolen. Stackars barn. Där nere ekar det ett ynkligt,
-Mamma, nu kommer jag inte få träffa tomten hemma hos farmor och farfar på julafton, jag är sjuk. Jag smittar.
Så liten och så förståndig. Jag lovade henne att tomten nog skulle hitta hit också. Hoppas att han inte hunnit bli smittad av magsjuka bara...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar