Kylan nyper lite i kinderna, Stella är redan på förskolan och Simon sover varm och trygg i vagnen. Jag ökar takten på mina steg och hjärtat följer med i rytmen.
Djupa dofter av våt jord, asfalt och multnande löv slår emot mig. Ljudet av regn mot marken och blåst i träden dånar och runt mina fötter dansar en ensamle av de redan nedfallna löven.
Jag vänder mitt ansikte upp mot himlen och känner dropparna träffa varje milimeter av huden och det får mig att känna mig så fylld av liv att jag nästan spricker och jag skrattar för mig själv där i regnet. Dumma människor, hur kan ni stänga in er inomhus nu!? Ut och känn hösten blåsa in livet i era lungor!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar