Jag går med lätthet förbi godishyllorna i dag, jag tackar nej till desserter på löpande band och igår åt jag upp bara osten på mackorna vi erbjöds på jobbkursen. Det är inga problem för mig tack vare min kost som håller suget efter fel mat borta.
Men för att gå från av vara slav under sockret till frigörelse krävs att man bestämmer sig för att det får vara nog nu. Jag hade nått botten och jag ville ha en förändring och den fick kosta det pris det kunde tänkas kosta. Den ganska dystra framtid jag såg framför mig utan sockret kändes ändå mer ok än att ständigt tänka på vad, när och hur mycket jag skulle äta nästa gång.
Jag hade hört av andra att man kunde bli av med suget men trodde inte att det skulle gälla mig, i alla fall inte i den här utsträckningen, utan trodde att det alltid skulle innebära en viss kamp att tacka nej och att jag skulle uppleva det som väldigt krångligt i vardagen. Framtiden visade sig snabbt vara betydligt ljusare än jag trott!
Jag är hellre lite besvärlig på jobbkursen än att riskera att trilla dit på mackor igen. Jag tar den konstiga blicken jag får på restaurangen när jag jag ber om att få torskryggen utan potatis till. Svårare än så har jag det inte.
Det känns som att jag har fått en enorm rabatt på det pris jag trodde att det skulle kosta att bli fri och det här är mitt sätt att dela med mig av erbjudandet. Kupongen har obegränsad upplaga och inget slutdatum. Du är välkommen när du också har fått nog.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar