En artikel i GP säger idag att det är meningslöst att jaga rätt diet eftersom en undersökning säger att viktminskningen ändå blir densamma efter två år.
GP säger dock ingenting om hur de upplevt kosten och allt runt omkring den under dessa två år. Jag hävdar bestämt att för mig har lågkolhydratkosten visst varit magisk. Hade någon för två år sedan berättat hur lätt jag skulle uppleva min kommande viktresa på -54kilo hade jag förmodligen bara skrattat åt deras vilda fantasi.
Jag tror nog att jag automatiskt skurit ner på kcal men hur mycket? Och till vilket pris? Kikar man på mina måltider så blir det snabbt tydligt att kcal-nivån inte på något sätt kan påminna om en diet och kostnaden psykiskt är absolut noll till skillnad från när jag gått ner i vikt med kcalbegränsning och högkolhydratskost. Det är snarare så att jag fått betalt, i form av ett lugn inför maten. Jag har inte längre kvar de tidigare ständiga tankarna på vad, när och hur mycket jag kan/får äta nästa gång...
Det gör en enorm skillnad i min vardag och känns helt klart som magi för mig.
Läs gärna Kostdoktorns kommentar också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar