"Hej!
Har precis börjat läsa i din blogg... du skriver både inspirerande och roligt. Men jag undrar över en sak. Du skriver att du är sockerberoende. Och när du slutade med socker helt så fick det inga negativa biverkningar alls för dig. Hur är det möjligt att vara beroende av något men ändå helt klara sig utan "abstinens" eller sug?
Jag ska nu själv gå ner i vikt och tampas med sötsuget. Bara tanken på att inte äta sötsaker tycker jag känns JÄTTE trist!
Tack för all inspiration!!
/Therese"
Hej!
Ja, det har jag också undrat många gånger. Jag var övertygad om att det skulle bli en enorm kamp i början men jag var beredd att ta fighten. Gissa om jag blev förvånad när jag stod där med boxarhandskarna på och det inte ens fanns myggor att vifta bort med dem!.
Kanske var det för att jag denna gång klippte så tvärt med allt sött, det fanns inget som kunde ligga och pyrande underhålla suget. Kanske har också kosten i sig spelat roll? Att jag ständigt känt mig nöjd av det jag äter. Inte bara mätt utan framför allt nöjd.
Jag vet, jag har själv har trott att livet skulle bli grått och innehållslöst utan sockret. Men jag har verkligen inte ångrat mitt beslut en sekund! Det går att ersätta en del med bättre val och andra saker har helt enkelt bara varit ovanor som jag inte känt behov att återskapa.
Vi människor bygger så mycket av vårat sociala samspel kring maten så det är inte underligt om det kommer stunder som man vet att man förr hade fyllt med något att äta men som jag nu inte längre kopplar till mat på samma sätt. Superskönt, kan jag lova!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar