Plötsligt går tröttheten över, ersätts av en klump i halsen men ännu större: en oändlig tacksamhet över att vara här, att ha möjlighten att uppleva min skitiga golv och trotsiga barn och få jobba tills jag stupar i säng alldeles för sent på natten.
Jag är här. Nu. Vem vet hur det är i morgon?
Om du bara ska läsa något i ditt liv, läs den här:
"Sabina hade en blogg...Sabinas Kamp.läs den!!!googla "sabinas kamp" så hittar du den
/Ulrika"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar