Välkomna hit!
Det är en ny våg med nyanlända läsare och det har ramlat in många mail om funderingar kring starten så jag tänkte berätta hur jag tänkte i början.
Min mat baseras alltid på vad som håller mitt sockersug på säkert avstånd för om det bara håller sig på mattan så fungerar signalerna för mättnad, hunger och törst på ett betydligt bättre sätt för mig.
När jag startade den här resan med mindre kolhydrater och högre andel fett procentuellt sätt, så var det med ett stilla accepterande om att jag kanske skulle gå upp i vikt men jag var så oerhört trött på att alla mina tankar kretsade kring maten: När, vad hur mycket skulle jag kunna äta nästa gång utan att skämmas alltför mycket? Det var den första tanke jag hade när jag vaknade på morgonen och det var den sista som for genom huvudet innan jag somnade på kvällen. Jag tänkte att om jag bara kunde återfå det där normala förhållandet till mat så skulle det på sikt leda till att vikten också skulle normaliseras och det har ju visat sig att den tanken var riktig för mig. Jag ville ta tag problemet bakom, inte bara fokusera på symptomen, dvs övervikten.
I praktiken innebar det här att jag gjorde en rejäl inventering av mitt skafferi och mina matvanor:
Ut åkte allt som det stod light på och in kom riktiga produkter. Riktigt smör, grädde och creme fraiche. Jag märkte fort att den här maten kändes annorlunda i kroppen än den tidigare kosten. Jag klarade mig på mycket mindre mängd mat och framför allt så gjorde den mig nöjd. Det är ett väldigt viktigt ord för mig efterdom det inte längre fanns något som helst behov av att äta något som jag inte planerat att äta och var oerhört skönt efter åratal av skafferirotande efter någonting ”gott att äta”.
Jag gjorde ett väldigt aktivt val att ta bort allt som smakade sött ur kosten, dvs ingen frukt, inga bär eller mörk choklad och åt definitivt inga produkter med fusksocker i. Nu ville jag vänja mig av vid att allt skulle smaka sött för att vara gott och jag var väldigt strikt det första kvartalet. Om jag t.ex. fick barnens gröt på fingret när jag förberedde frukosten till dem hade det tidigare inneburit att jag stoppat det i munnen, nu sköljde jag av det. Numera äter jag gärna lite frukt eller bär och använder mörk choklad till mina desserter med jag gör det med en smula försiktighet.
Jag åt mer grönsaker än jag gjort tidigare men kände noga efter vilka som fungerade för just mig. Vissa reagerar på rotfrukter med sug efter lite till men för mig fungerar de bra. En måttstock för mig är om jag vill ha mer än det jag först tänkt varit lagom att äta, ja då får jag fundera lite extra på vad just det livsmedlet gör med min kropp. En sådan sak är knäckebröd tex. Det fungerar inte allt för mig, hur grovt det än är. Det sätter genast igång en kampanj i kroppen: En till bara, också en till efter den tack…
Jag bestämde mig för att äta regelbundet på bestämde tider och ingenting däremellan för att få igång rutiner i kroppen igen. Förut smååt jag nära nog konstant och åt jag inte så tuggade jag på tuggummi. Det har jag också helt slutat med. Jag ville vänja mig av vid att ständigt ha någonting i munnen. På mitt bord stod en karaff med vatten som en påminnelse om att dricka men jag hade inget mål för hur mycket, jag ville bara ha de lättingängligt så det kunde slinga ner någon klunk då och då eftersom det är väldigt lätt att missta törst för hunger när signalsystemet inte riktigt fungerar.
Det fysiska suget försvann förvånande fort men vanan satt kvar längre och det fanns också en viss sorg att bearbeta, en besvikelse över att det blev som det blev med sockret för min del men nu är det ingenting jag tänker på alls numera. Jag hade en misstanke om att min nya kosthållning skulle göra mitt liv betydligt gråare och smaklösare men det var verkligen så långt ifrån sanningen som jag kunde komma!
Det enda jag ångrar är att jag inte lade om kosten tidigare!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar