I en tråd på kostdoktorn kom denna bland annat denna kommentar från "Anonym".
"Jo, jag lever i verkligheten. Överviktiga skyller gärna på allt möjligt men dom har minsann självdisciplin…….det beror aldrig på det. Däremot saker som “har inte tid”, “dålig förbränning”, “har försökt allt” osv, osv.
Varför inte träffar man så sällan överviktiga som kan säga att dom gillar att äta och att dom borde förändra sin kosthållning?
/Anonym"
De flesta människor gillar väl att äta?! Frågan är varför man inte förändrar sin kosthållning när man märker att man börjar bli fet. I kommentaren ovan antyds att det bara hänger på diciplinen. Jag kände att jag ville svara på det.
Anonym ovan:
Jag har provat alla sätt att gå ner i vikt och visst har jag lyckats tidigare med just den diciplin du tycker att alla tjocka saknar.
Problemet har varit att det krävts enorma mängder av diciplin för att klara av att hålla mig till lågkalorikosten för suget efter fel saker har hela tiden vrålat högt inom mig. Tillslut har jag fallit och snart därefter var jag ännu lite tjockare än tidigare.
När jag till slut provade att skära ner på kolhydraterna så tystnade vrålandet och jag har utan några som helst problem under vägen gått ner nästan 52 kilo. Nu har det snart gått två år sedan den första dagen och jag är övertygad om att jag alltid kommer att äta på det här sättet. Jag har aldrig tidigare mått så bra!
Det är uppenbart att du själv inte har några problem själv med att äta kolhydrater men skulle du säga samma till en alkoholist? Att det bara beror på dicliplinen? Vad är det då som gör att vissa regaerar mer på alkolhol än andra och fastnar i ett beroende och medan andra njuter av ett par glas vin till helgen utan problem? Tror du att det till viss del kan finnas fysiska skillnader eller är bara skillnader i diciplinnivåer?
Jag tror att många av oss som äter på detta sättet känner att vi har ett beroende liknande en alkoholism när det kommer till kolhydrater.
Jag önskar verkligen att du fick gå ett par mil i mina skor då skulle du förstå skillnaden mellan det tidigare kaoset jag kände inför maten och det stilla lugn som råder nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar