Det är först när man har något viktigt att förlora som man förstår hur dyrbart livet är. Hur varje sekund räknas av den tid man får. Jag säger inte att det måste vara just ett barn men för mig blev mitt liv oändligt mycket större och viktigare när barnen kom.
Ingen situation i världen kan få mig att känna mig så maktlös som när barnen är sjuka. Att se in de blanka, trötta ögonen på barnet och se en stilla förtröstan om att jag kommer göra dem friska snart, när jag i själva verket inte har en aning om vad jag gör. Bara lägger fingrarna i kors bakom ryggen och hoppas att jag inte förvärrar situationen. Sen slår jag nummret till sjukvårdsupplysningen ännu en gång.
Maktlös.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar