Tillplattad...

Min stackars tå råkade ut för ett litet missöde i går kväll. Stella, min 4-åring vill gärna hjälpa till att städa så hon bestämde sig för att torka av köksbänken. Samma bänk som jag stod vid och skar grönsaker till kvällens middag. Hon är duktig min dotter, när hon bestämt sig för något så görs det ordentligt så de saker som stod i vägen fick helt enkelt flytta på sig. Däribland en tung glasburk som räddade sitt liv mot min tå.

Hm...Två val: Bli glad över att att jag inte behöver torka sambal oelek från hela köksgolvet och att min dotter gärna hjälper till hemma eller vild panik över min krossade tå? Ärligt talat så sket det sig med positiviteten den här gången.

Fy vad ont det gör.

Fortfarande.

Tack Cicci!

Tjena!

Ja, ANNA är fantastisk...Våran GI-guru ;-)

Säger som många gånger förr, att utan din blogg hade aldrig vetat om detta, jag hittade juh hit efter ditt repotage i Metro för dryga 2 månader sen. Våran bil var hade just gått sönder och jag fick åka buss till stan med min dotter till hennes logoped, när vi skulle hem tog jag en Metrotidning för att läsa..Så jag tror det var ödet att som ville att jag skulle hitta den. Jag har ofta "bönat och bett" om att få hitta en väg till ett smalare liv...efter ha provat i princip allt...Min sista utväg var annars att genomgå en Gastric Bypass Operation. Men, nu behöver jag inte det, för jag går stadigt ner hela tiden.

När jag startade vecka 40, då vägde jag 136,4 kg och nu har jag precis passerat 120 kg - alltså 16 kg!!! Jag har gått från strl 56 i byxor till 50, tröjor har jag legat runt 50-52...i går fick jag på mig en tröja jag inte har haft på mig på oerhört länge, men inte velat ge bort för jag älskade den, visst den är ribbstickad så lite töjbar, men kunde inte ha den tidigare för det gjorde ont i överarmarna. Den är strl 46/48 (15 år gammal tröja, från Ellos)

Har knappt ingen huvudvärk längre, förut var det 2-3 ggr/vecka...Bara om jag har haft sömnlösa nätter för jag har så mkt energi till övers, så det sprätter i benen o jag inte får nån ro ;)
Springer efter min 4 åriga dotter lättare nu och orkar göra mer med henne. Blir inte lika irriterad på henne när hon lägger in sin trots växel, kan liksom hantera bättre nu. Humöret har blivit jättebra och jag känner att jag klarar saker o ting mkt bättre...som sagt, mitt liv, har tagit en skön vändning...TACK VARE ANNA JACOBSSON!!!

Det häftigaste är när jag träffar på folk man inte sett på ett tag och de frågar: - Håller du fortfarande på med GI?! - Jaaa, säger jag - Det syns!!! "och nickar leende"

Sånt får mig att "växa", att få den sortens beröm... och extra kick att fortsätta :-D

Många kramar från mig till Er därute som kör på med detta...FANTASTISKA koncept!!

//Cissi

Tänk vad en logoped kan göra för en!

Skämt och sido. Jag är verkligen jätteglad för din skull men det är du som har gjort valen, du som tagit steget, du som varje dag väljer att stanna på den här vägen! DU ska ta åt dig äran av ditt arbete!

Grattis till ditt otroligt fina resultat, det är superhärligt att höra!

Morgonmys med motion

Denna dagen fick starta mjukt och försiktigt med en timmes pilates med Yvonne Lin som sällskap på tv:n. Rätt skönt, jag gillar noggrannheten man genomför övningarna med och fokuseringen på andningen, det känns lite meditativt nästan.

Nu är jag precis hemkommer från en dag på jobbet, det märks att julsterssen redan börja sätta sina spår i citybesökarna men själv känner jag mest lugn och förväntan inför den. Gott!

Har ni anmält er ännu förresten?!

Favorit i repris

Godmorgon och välkommen till en ny skön dag!

Vad väljer DU att göra med ditt liv i dag?

Jag väljer att fortsätta äta enligt GI och trava vidare på mig väg mot normalvikt. Visst, det är en rackars lång väg, jag ser knappt slutet där borta i fjärran och är det inte väääldigt många backar på den? Jo, men det är ganska mycket vackra blommor längs vägrenen också, dessutom är det ju sol och blå himmel ibland och har jag riktigt tur slipper jag allför mycket regn!

Jag tror inte att bara för att det gått så lätt hittills, alltid kommer fortsätta så, men jag har gett mig sjutton på att aldrig glömma väga fördelarna mot nackdelarna och vågen slår i backen med en smäll på fördelssidan!

Tänk vad skönt att kunna köpa vilja kläder jag vill utan att behöva handla specialsortiment. Tänk vad roligt att kunna leka jagis med mina barn utan att riskera att de springer i från mig i treårsåldern Tänk vad normalt att inte känna sig i vägen när man sitter bredvid en främling på bussen...

Småsaker men listan kan göras oändligt lång! "

Det är länge sedan jag skrev det där men så känns det fortfarande!Nackdelarna har dock med resans gång  färre och färre, har svårt att se några alls faktiskt och de senaste gångerna jag har åkt buss har jag inte reflekterat över hur mycket plats jag tagit!

Det är jäkligt stort i min värld!

Ät dig frisk och smal

Andreas Eenfeldt aka: Kostdoktorn kommer till Partille den 4:e december och föreläser om kost och hälsa. På programmet:

• Mänsklighetens utveckling, och vilken kost vi ätit under den tiden.

• Hur det gick till när forntida mat (fett, mättat fett) fick skulden för moderna sjukdomar

• Vad som har hänt sedan dess med hälsan och vikten i västvärlden

• Hur det fortfarande efter mängder med försök inte kunnat bevisas att fett är farligt

• Den alternativa teorin: bär nya inslag i kosten (socker, vitt mjöl) skulden till våra moderna sjukdomar?

• Vem var egentligen William Banting?

• Hur det fungerar: hormonell viktnedgång istället för svält

• Vad är Lågkolhydratkost/LCHF-kost?

• Vad är extremkost: lågkolhydratkost (med 100% naturliga råvaror) eller det svenska ungdomar vanligen äter idag? (Ex 25% av kalorier från läsk, godis, snacks, bakverk och efterrätter)

• Sockrets historia

• Diabeteskost - fett eller kolhydrater? Vad visar vetenskapen?

• De senare årens större studier som visar bäst effekt av lågkolhydratkost vid övervikt och diabetes

• Exempel på personer som förbättrat sin hälsa på sådan kost

• Vad är metabolt syndrom, “den västerländska sjukan”? Och hur farligt är det?

• Diverse annat smått och gott

• Frågestund

Anmäl er här!

Äggätare av stora mått tydligen

Så pass att när jag i morse var färdig med champinjonfyllningen till min tänkta omelett fick gå tomhänt från kylen. Slut på ägg!

Äsch, men tur i oturen så gjorde jag svampröran lite extra matig i dag med mixad keso så nu är jag mätt och nöjd ändå.

Det här hade jag i:

Ett gäng skivade svampar

1dl mixad keso

1msk creme fraiche

En svätt soya

Timjan

Salt och svartpeppar

Stek först upp svampen i torr panna. Ge den sedan lite smak med en klick smör, salt och peppar. Slå på övriga ingridenser och låt koka i hop. Det blir rätt tunt i början men ge det några minuter så har du en fin och krämig stuvning sedan.

Mer tid till er!

Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för att jag ligger så efter med era kommentarer. Se bara vilken glädjekick som gömde sig bland dem!

jag måste bara skriva och tacka dig! din blogg har fått mig att ta det största steget ur min ätstörning. Har lärt mig att äta riktigt god mat och att faktiskt se fram emot att få äta. Jag känner inget sötsug längre, känner inte för att äta en chokladkaka. Nu äter jag regelbundet, svälter inte och känner riktig hunger och riktig njutning vid mat. Dina recept har verkligen inspirerat mig, och jag hoppas du tar åt dig! Kan inte beskriva hur tacksam jag är över din blogg. Tusen kramar.

/Maja

Maja! Jag är otroligt glad för din skull och tacksam för att mina erfarenheter ger dig egna positva upplevelser. Det är otroligt stort, både för mig och dig. Tack för att du berättar!

Tjejernas tur att svettas i köket

För er som behöver lite nya idéer till middagen rekomenderar jag varmt det vi gjorde i går. Träffas med några vänner. Låt hälften av gänget åka i väg till mataffären med en budget men utan matlista. Den andra hälfen får sedan packa upp matvarorna och sedan se till att sätta i gång fantasin för att få ihop en middag av matvarora som levererats.

I går var det grabbarnas tur att handla igen och vi lyckades faktiskt få i hop en femrättersmiddag för 100:- person.  Inte illa va?!

Utmaning i det hela ligger i att INTE göra det uppenbara av kassarna som levereras.

Efter en stund klurande och en del fniss åt val av matvaror började idéerna ta form. Vi startade med en lättstekt kronärtskocka på salladsbädd och skirat smör som vi serverade med två olika rom-röror. Liten desperat åtgärd för att få användning av de två rom burkarna som länge fick så orörda på bänken men det fungerade förvånansvärt väl ihop!

Sedan fortstte vi med en sallad med bla avocado och knaperstekt bacon pch oliver, serverad med en basilika och ruccola-dressing i martiniglas.

Varmrätter ändrades från den första idéen med timjanskryddad helstekt fläskfilé med björnbärsås till en gryta smaksatt med glögg och björnbär! Det fick en härlig viltkänsla över sig och kommer absolut att göras igen!

Den smakrika grytan serverades med en mild blomkålspuré och timjansrostade rotfrukter.

Efter den bröt vi av med en varm, syrlig hallonsoppa med vaniljstång, toppad med lite lättvispad grädde.

Till kaffet kom den sista lilla desserten som serverades i snapsglas fram

En chokladmousse med sting från färsk chili som fick en rund smak av jordnötssmör och rostade pinjenötter.

Förutom att vi fick en fantastisk måltid hade jag en av de roligaste kvällarna på länge i köket. Stort tack till er alla som var med igår!

Kostdoktorn igen

För att han enkelt förtydligar och förklarar det som annars lätt kan gå förlorat bland tjusiga titlar, fina ord och fackspråk.

Nu senast en fortsatt analys av kalla fakta programmet.

Första snön har fallit över Göteborg i natt

och de första strålarna från morgonsolen letar sig fram till takens kvarliggande duntäcke och färgar det vackert lila. Det är uppenbarligen kallt ute men jag är varm inombords. Tacksamhet och glädje gör bra saker för både knopp och kropp!

Tack för att ni läser, tack för att ni förstår. Tack för alla kommentarer, ni berör och jag är glad att jag inte är ensam på min resa.

Kostdoktorn i dag

I en tråd på kostdoktorn kom denna bland annat denna kommentar från "Anonym".

"Jo, jag lever i verkligheten. Överviktiga skyller gärna på allt möjligt men dom har minsann självdisciplin…….det beror aldrig på det. Däremot saker som “har inte tid”, “dålig förbränning”, “har försökt allt” osv, osv.
Varför inte träffar man så sällan överviktiga som kan säga att dom gillar att äta och att dom borde förändra sin kosthållning?

/Anonym"

De flesta människor gillar väl att äta?! Frågan är varför man inte förändrar sin kosthållning när man märker att man börjar bli fet. I kommentaren ovan antyds att det bara hänger på diciplinen. Jag kände att jag ville svara på det.

Anonym ovan:
Jag har provat alla sätt att gå ner i vikt och visst har jag lyckats tidigare med just den diciplin du tycker att alla tjocka saknar.

Problemet har varit att det krävts enorma mängder av diciplin för att klara av att hålla mig till lågkalorikosten för suget efter fel saker har hela tiden vrålat högt inom mig. Tillslut har jag fallit och snart därefter var jag ännu lite tjockare än tidigare.

När jag till slut provade att skära ner på kolhydraterna så tystnade vrålandet och jag har utan några som helst problem under vägen gått ner nästan 52 kilo. Nu har det snart gått två år sedan den första dagen och jag är övertygad om att jag alltid kommer att äta på det här sättet. Jag har aldrig tidigare mått så bra!

Det är uppenbart att du själv inte har några problem själv med att äta kolhydrater men skulle du säga samma till en alkoholist? Att det bara beror på dicliplinen? Vad är det då som gör att vissa regaerar mer på alkolhol än andra och fastnar i ett beroende och medan andra njuter av ett par glas vin till helgen utan problem? Tror du att det till viss del kan finnas fysiska skillnader eller är bara skillnader i diciplinnivåer?
Jag tror att många av oss som äter på detta sättet känner att vi har ett beroende liknande en alkoholism när det kommer till kolhydrater.

Jag önskar verkligen att du fick gå ett par mil i mina skor då skulle du förstå skillnaden mellan det tidigare kaoset jag kände inför maten och det stilla lugn som råder nu.

Födelsedagen avklarad igår

så nu är jag 33år. Det låter jämt och bra på något sätt!

Jag önskar att jag kunde säga att jag är ett år klokare än i förrgår men dessvärre skulle det nog vara en lögn. Det jag däremot har lärt mig, eller åtminstone fått bekräftat under året är att mina livsval hitills har varit bra.

Jag lever ett gott liv och älskar varje sekund, till och med de långsamma.

Foto på mig tillslut!

Lite suddigt och mörkt men här kommer i af det utlovade fotot.

Hittar fortfarande ingen bättre "före"bild än dem som redan publicerats. Måste nog leta lite i goda vänners fotoalbum, de har nog inte haft samma kriterier som mig när det gäller "deleteandet"...

Professorerna tror och de tycker

att fett är farligt men av Annika kräver de hårda bevis om motsatsen!?

Kalla fakta gjorde ett oerhört intressant program om kolhydraternas betydelse i våran kost.

De två mest kända motståndarna till LCHF-kosten ville gärna bunta ihop oss som faktiskt haft positiva erfarenheter av den och kallas oss för en sekt för våran starka övertygelses skull. 

Tja, min övertygelse är rätt stark om att det här är rätt för mig. Mitt dagliga välbefinnande säger mig allt och till dem som tvivlar så talar mina nästan 52 förlorade kilona ett rätt tydligt språk.

Var är då de hårda bevisen för att det de lär ut i skolorna dag faktiskt stämmer? Att tallriksmodelln är modellen för alla. För de kan väl inte luta sig mot den studie som gjordes på 70talet: seven country-studien? Den visade sig senare vara rejält förskönad så jag kan inte tänka mig att det är den?! Eller?

Claude marcus "är ganska övertygad" om att mättat fett är farligt, Rössner "tycker att"...

Jag säger som Dr Annika Dahlqvist, jag tror att det sitter i prestigen.

Och kanske i plånboken.

Fredagskul!

Ett av mina inlägg har blivit nominerad till veckans blogginlägg på Cosmopolitan. Jag blir lika förvånad varje gång jag blir hittad i den här djungeln av bloggar som finns därute!

Kul är det och röstar gör ni här!

Ha en fin fredag!

Har ni barn?

Det är först när man har något viktigt att förlora som man förstår hur dyrbart livet är. Hur varje sekund räknas av den tid man får. Jag säger inte att det måste vara just ett barn men för mig blev mitt liv oändligt mycket större och viktigare när barnen kom.

Ingen situation i världen kan få mig att känna mig så maktlös som när barnen är sjuka. Att se in de blanka, trötta ögonen på barnet och se en stilla förtröstan om att jag kommer göra dem friska snart, när jag i själva verket inte har en aning om vad jag gör. Bara lägger fingrarna i kors bakom ryggen och hoppas att jag inte förvärrar situationen. Sen slår jag nummret till sjukvårdsupplysningen ännu en gång.

Maktlös.

För att ni är så rara

och för att körsbär är så fulla med smak att det räcker med några få.

Japp, det går lika bra nu

"Det skall bli intressant att följa debatten och Annika Dahlqvist är också mycket duktig och verka veta vad hon talar om :-)

En fråga bara, vad kallar du din blogg för och hur beskriver du den? saknar lite mer personliga inlägg om hur det går för dig och tips och ideér som du har haft tidigare i denna blogg.

Det måste kännas skönt att ha gått ner så mycket som du har gjort, känns det som om det gå lika bra idag?

Ha en bra dag!

/Anne"

Jag tror att du vet vad jag döpte den till för snart 2 år sedan, det står i headern annars.

Jag förstår absolut vad du vill säga men mitt syfte med den både då och nu är att vara en inspiration till att leva ett liv utan att vara styrd av maten.

Vad brukar du själv associera till ordet bantning? För mig är det inga som helst positiva känslor som kommer av det ordet, tvärtom och just positivitet, att dela med mig av glädjen inför livet är en annan väldigt stor del av innehållet i min blogg. Jag har lagt om min kost för gott, det är en livsstil för mig så bantnining som en "quick fix" hör inte hemma här..

Visst är det fantastiskt skönt att ha gått ner 51 kg av min övervikt men viktigast är fortfarande att jag inte längre är sockerberoende så ja, jag skulle säga att det går precis lika bra i dag som i början! Jag stressar inte över de resterande kilona. Det kommer så småningom, det är jag övertygad om.

Äntligen något intressant på tv!

På söndag kl 19,20 på tv 4 kommer jag och säkerligen tusentals andra kostintresserade att se på Kalla fakta.

Dr Annika Dahlkvist och andra förespåkare för LCHF kost diskuterar ämnet med Rössner och Claude Marcus som tycker sig veta att fett är farligt. Jag är säker på att det kommer bli en spännande debatt.

Från programtablån:

"Svenskarna blir allt fetare och experter talar om en fetmapeidimi men varför blir vi fetare? Beror det på att vi är hungrigare i dag eller äter vi fel? Allt fler läkare anser att man bör äta mer fett och färre kolhydrateter, vilket strider mot de statliga kostråden. Reporter Johan Åsard har granskat de vetenskapliga bevisen för att fett är farligt. Reportaget visar också hur forskningen om kostråden påverkas av livsmedelsindustrin som har allt att vinna på folks rädsla för fett."

Kritisk anonym röst igen.

Du säger att det är en livsförändring som du håller på med genom att äta GI och LCHF kost och det är ju jättebra. Det jag inte förstår är att om du vet att snabba kolhydrater och socker är farligt varför försöker du då inte få en hel förändring i kosten för de andra i familjen? och varför gör du tårtor som är fullt med det som du i ena stunden säger att du är emot. Känns lite motsägelsefullt i mina ögon. Eller är det enbart för dig själv som det som du står för gäller

/Tina

Inte alls! Min familj mår lika bra som jag av naturlig mat så det eftersträvar vi alltid. Däremot är det JAG som har ett stort problem med kolhydrater, inte dem, så de äter kolhydrater i större utsträckning än jag. Dock är jag noga med att inte skapa ett framtida problem så kolhydraterna är aldrig grunden i en måltid för dem utan ett komplement.

Angående tårtorna så gäller samma sak där. Alla har inte mitt problem och just tårta är i de flesta familjer något man bara äter till en högtid, dvs sällan. Jag ser inga problem för vare sig min familj eller andras med sunda kostvanor att äta en tårtbit då och då.

Det här är ingen bantningsblogg

Jag undrar ibland om jag är otydlig?

Den här bloggen är trots sitt namn ingen bantningsblogg. Innan ni börjar protestera alltför vilt: självklart är det fantastiskt roligt att jag har gått ner så mycket i vikt och ja, jag har ytterligare kilon jag gärna förlorar.

Men mitt huvudfokus ligger alltid på att må bra. I mitt eget skinn, precis som jag är just nu. Jag har ett mål men ingen tidsplan och det viktigaste målet har jag faktiskt redan uppnått: Jag är inte längre styrd av ett livsmedel. Tack vare det mår jag väldigt mycket bättre psykiskt och som resultat har jag också gått ner i vikt och mår förstås också väldigt mycket bättre fysiskt.

Förändringen tar tid och jag tycker att den får ta tid. Många har så bråttom till sina mål i dag att de glömmer att leva under tiden. Och vad händer om de missar målet? Ja då har ju vare sig resan eller målet varit särskilt lyckat.

Men med att leva menar jag inte de klassiska, "snedstegen från kostplanen" utan mer att inte stirra sig blind på vågen, på siffor och måttband, på tidningarnas modeller eller kompisarnas jeansstorlekar... Njut av dagarna som tilldelas dig, låt inte vågen bestämma din grad av lycka, okej?

Spak i spat

Trots de fantastiska förutsättningarna, barnfri tid med min man på Asia spa så blev det inte riktigt så odelat underbart som vi hoppats på. Jag blev sjuk. Rätt typiskt va?!

Men trots magont och feberkänslor som sällskap så fick vi ändå en superfin helg tillsammans och i dag känner jag mig piggare, både fysiskt och mentalt. Morgonträningen fick dock vänta till en annan dag, i morse var vila prioriterat!

Dagens matplanering:

Frukost: 2 ägg och lite korvslantar och grönsallad, te och vatten.

Lunch: Kesoplättar smaksatta med ingefära, lite rårörda hallon  och en klick vispad grädde. Vatten.

Mellanmål: 3 köttbullar och en kopp kaffe och ett glas vatten

Middag: Fiskgatäng och råkostsallad. Citronvatten till.

Nu dra jag på spa

Hoppas att ni också får en trevlig helg!

3:a i Topp-pingla tävlingen

Tack så hemskt mycket för alla röster på mig!

Juryn hade någon annan som favorit och även om jag är lite ledsen att jag missade den otroligt häftiga upplevelsen som det hade varit med hela grejen runt omkring, stylingen, tjejkväll i storstan, professionell plåtling osv, är det samtidigt alldeles tillräckligt fantastiskt att komma trea i en tävling som handlar om att vara en inspiration för andra!

Jag är förstås jätteglad!

Tillbaks till livet!

Åh, vad skönt det är på att få starta dagen utan stressen flåsandes i nacken. Jag vaknade av att min man gav mig en mjuk hej då-puss, kände mig pigg så jag bestämde mig för att försiktigt tassa upp utan att väcka barnen. Efter 20 minuters lugn tai chi med fokus på andning och njutning sitter jag nu som så många gånger förr, nyduschad, med en kopp rykande hett kaffe framför datorn och skriver till er.

Gott att vara tillbaka!

Tack Fanny!

Tänkte dela med mig av ett av mina recept.

ingredienser: en gul lök
några bitar hackad spenat (sån där frusen som säls i påsar)
två ägg
en skvätt mjölk
några bitar fetaost

Rör ihop mjölken och äggen
Hacka löken och stek
tina spenaten (kan göras i stekpannan tsm med löken)

Vänd ner spenat, lök och fetaost i mjölk och äggblandningen. Diska stekpannan och stek blandningen till det blir en "kaka", gärna under lock på svag värme så den inte blir bränd.

Blir väldigt gott, känns dessutom fräscht.

/Fanny

Mer tid tack!

Ibland frågar ni mig hur jag hinner med allt.

Det gör jag inte.

Just nu får både familjen och ni stå tillbaka till förmån för arbete. Gillas inte, allra minst av mig men till helgen får jag tid i stilla ro. Åh vad jag längtar!

Sockersugen?

Se bort då för nu visar jag tårtbilder i sockersött igen...