"Tyckte det var intressant det insändaren sa om att "Det är så skrämmande att tänka att jag faktiskt gått ner en gång och sedan tillåtit mig att ta igen det med råge.."
För precis så har jag tänkt och känt flera gånger, och har tyvärr haft samma upplevelse som hon. Men samtidigt tycker jag att man ska ta med sig den upplevelse, inte genom att älta samma gamla bekymmer, men genom att vända det till något possitivt.
Jag är studerande och fortfarande ung, men likväl har jag dessa välbekanta sockerspöken i huvet hela tiden. Eller rättare sagt hade.
Dom försvann när jag började skippa sockret, i alla dess former, förutom frukt. Jag har ätit godis och glass någon gång efter det och har så tydligt känt hur de snabbt som attan infinner sig hack i häl så fort man börjat igen.
Men skillnaden efter att ha ätit LCHF ett tag, är att man efter en tid kan återkalla sina sockerspöken utan att de kan göra en illa. Efter ett tag kan man fimpa dem vid parkeringen och sen lugnt och harmoniskt gå in och handla det man mår bra av och tänker LEVA av resterande veckan.
Visst är det många som rynkar på näsan när man stammar sina första ord om sin nya "diet" för omgivningen. Men skit i det och tala sedan med dessa människor igen om några månader.
Men denna gången bildligt genom ett välmående leende och ett par lössittande jeans på en sockerfri kropp!
//XXX"
-
"Hej!
Nu vill jag inte låta klämkäck och absolut inte förminska hur svårt det faktiskt är/känns att förändra kosten (vet själv från tidigare försök)
Så här var det för mig:
Hade inte undgått allt prat om GI-metoden, men aldrig börjat äta efter den. Av en händelse började jag läsa lite om LCHF-"metoden" på nätet. Kände mig inte jättemotiverad men tänkte att det skulle jag kanske prova.
Men jag fattade inte riktigt hur jag skulle kunna avstå från nästan alla kolhydrater som smörgåsar, potatis, pasta, ris, frukt och det bästa av allt, nåt gott till kaffet.
När jag följde Viktväktarmetoden så var jag ju fortfarande alltid sugen på nåt sött, eftersom jag fortfarande åt kolhydrater då.
Men från första dagen (jag skojar inte) som jag gick över till LCHF så försvann allt mitt kolhydratsug (=sockersug)! Så jag behövde alltså inte oroa mig över allt jag var "tvungen" att avstå, för suget var borta.
Att ständigt äta kolhydrater triggar hela tiden suget efter mer mat och mer kolhydrater (socker).
Att sen också min mage är helt frisk från dag ett, efter 15-20 års magkatarr, det är ju en enorm bonus.
Ja om alla positiva effekter man kan uppnå finns ju att läsa på nätet. (se länkar i vänstermarginalen här på bloggen)
Jag tar en dag i taget och säger inte att jag kommer att äta så här resten av livet, men jag har i alla fall inte haft något SUG efter socker.
Summasummarum: Jag var inte särskilt motiverad, jag åt mycket kolhydrater och var tveksam till om "metoden" skulle passa mig. Men det var Lätt!
Lycka till alla som vill testa!
/Sök och du skall finna"
-
"Oj vad jag känner igen mig i dig "FettFia", jag är ingen expert utan nybörjare. Är bara inne på 4:de dagen. Det enda jag kan säga so far är att jag är förvånad över hur lätt det varit, jag menar det verkligen. Jag med ett BMI på 36 som är/varit lat har helt plötsligt energi, och är iite hungrig utan skönt mätt. Jag äter två gånger om dagen. Så här långt hag inga resultat att uppvisa i siffror. Men välmåendet, JAG FATTAR DET INTE.
PS Tack Anna för din fantastiska bok och att du vågar blotta dig så. Jag har läst med stor glädje och behållning."
-
"hej anna
o alla andra.
jag har följt dina tips och råd i en vecka nu och det låter så klychigt-men det är faktiskt lekande lätt.När du skrev att sockersuget faktiskt försvinner tänkte jag-yeh right!
Döm om min förvåning när jag faktiskt inte är sugen på nåt annat än mat!!!!
och när jag ätit så är jag belåten, jag känner inget sug efter nåt. Kan verkligen inte förstå det för jag brukar ALLTID vara sugen,småäta,smussla och ha sockertoppar=(
Tack anna,Jag menar det verkligen, du är underbar och jag kan inte tacka dig nog!
kram emma"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar