Hur sjutton man man bli så fet frågar ni er? Varför satte hon inte stopp tidigare?
Men snälla, tror ni inte att jag med med glädje hade gjort det om jag kunnat?! Det finns inte en enda lycklig människa som VÄLJER att bli fet, som innerst inne VILL vara det. Visa mig en som säger det och jag ska visa er en trasig själ.
Vi har alla olika skäl, olika resor genom livet. För mig handlade det inte om en kass karaktär, inte heller lathet men fy vad jag har skällt på mig själv, "det handlar ju bara om att ta sig i kragen", "vilken usel karaktär jag måste ha som inte fixat att hålla mig smal"...
Jag har gått ner i vikt med en enorm vilja och sedan mot samma vilja ätit på mig samma kilon och mer därtill efteråt. Varför? Suget.
Det handlar om ett beroende, hur min kropp reagerar på socker och likt alkoholisten är jakten på tillfredställelsen viktigare än något annat.
Nu är jag fri och jag förstår att ni inte förstår, jag dömer er inte som ni dömer mig. Som jag själv dömde mig innan jag fick nyckeln. Det kan omöjligtvis gå att sätta sig in i om man inte själv har samma problematik. "Sockerberoende, löjligt. Det är ju bara socker!"
Visst serru, för dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar