Då ska jag ha egentid. I alla fall lite mer än i år.
Jag suckar längtansfullt när jag går förbi bokhyllan där jag vet att det ligger ett helt gäng med träningsdvder bakom luckorna. Hoppfullt tänker jag att kanske hinner jag i morgon? Men oftast ser morgondagen ut precis som den tidigare. Fullplanerad från tidigt morgon till sen kväll.
Det har sannerligen varit en intensiv vinter och vår men jag känner att resultatet är värt arbetsbördan och jag börjar se ett ljus. Snart nog kommer jag kunna njuta av en promenad utan att ha huvudet fullt med jobbfunderingar. Jag avger ett stilla löfte om att jag bara ska njuta av hur ljuset faller över växtligheten runt om kring mig, inte bry mig ett dugg om hur nässlor smakar i hop med lax eller om lingon vore gott i praliner... Ljuva tanke.
Förövrigt har familjens minsta medlem numera prickigt skinn. Ännu en sak som ska bli skönt att ha avklarad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar