Jag funderar lite över det här med tröstätning och vad det egentligen beror på. Är det bara ett fysiskt behov som vi fyller när serotoninnivån är låg eller är det också en förklädd ursäkt?
Det jag med säkerhet kan säga är att jag själv använde motgångar som en anledning att frossa loss ordentligt, det var ju synd om mig och då var det liksom ok att sätta i mig ofantliga mängder socker utan den vanliga bismaken av dåligt samvete. Samma sak vid firanden. Ni ska bara veta vilka underliga saker som kan behöva firas en vanlig tisdag för att hålla samvetskvalen i schack...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar