"Det är därför Annika Dahlqvist blir så helvetes förbannad"

Jag fick ett mail från Bertil ang kostdebatten. Jag vill förtydliga att jag förstår Annikas frustration.

"Jag läste på din blogg om den infekterade debatten och vill gärna försöka ge dig min syn på saken.

Vi är förmodligen helt överens om vilka effekter våra kostval kan ha på vår hälsa. Jag är säker på att högt blodsocker och därav följande stort insulinpåslag i långa loppet ger upphov till diverse sjukliga påslag i våra kroppar. Vilka påslag det blir tror jag, precis som du, varierar från individ till individ. Vissa blir tjocka, andra får diabetes och andra åter får cancer eller kanske hjärtkärlsjukdom o.s.v. vissa får en släng av alla de här problemen. Vad det blir beror säkert på våra gener/anlag.

Vi som provat på LCHF och fått stora hälsovinster av detta har ofta varit rätt illa ute och ofta kommit till sjukvården för att få hjälp med våra problem. De som då har haft till uppgift att lösa problemen har alla pekat i samma riktning och med förskräckliga resultat. De starkaste av oss har i vissa fall lyckats följa råden till punkt och pricka och efter kanske år av närmast svält kunnat nå ner till sin normalvikt, det har alltid handlat om att gå ner i vikt. Därefter har det vänt och vi har fått se hur allt varit förgäves. Alla går upp i vikt igen, de flesta till ännu högre vikt än före bantningen.

När vi nu börjar inse att det finns ett bra alternativ och när vi börjar inse att detta alternativ varit känt jättelänge så börjar man ju undrar om det ligger några dolda motiv bakom de officiella kostråden. Kan det vara så att alla dessa smala kostrådgivare i hemlighet äter rätt mat samtidigt som dom råder oss andra loosers att käka kolhydrater?

Jag har varit tjock i hela mitt liv med avbrott i varierande längd av hårdbantning men mesta delen av mitt liv har jag haft ett BMI över 35. Självklart har jag varit besviken på mig själv för att jag haft dålig självdisciplin, jag ju faktiskt verkligen försökt göra som dietisten och läkaren sa, men misslyckats.

När vi nu ser att lchf fungerar fantastiskt i alla avseenden både på hälsan och vikten, på humöret och energin, vill vi självklart dela med oss till alla vi möter. Till våra vänner som många är överviktiga, sjuka, fått diabetes och kanske käkar blodtryckssänkare och statiner, till alla dessa vill vi ge rådet – byt kost!

Men vad händer? Vart vi än vänder oss står en dietist, en diabetessköterska, en allmänläkare, en bantningsprofessor, en tv-reporter o.s.v. i vägen och säger nej, nej, nej så får man inte göra. Man måste följa våra råd.

Du som är vuxen kan ju käka som du vill det är på din egen risk, kom bara inte sen och säg att vi inte varnade dig. Men dina barn har vi i alla fall grepp om och kan mata med lättmargarin och lättmjölk och bröd och pasta.

Och dina gamla föräldrar som nu sitter på hemmet kan vi också bestämma över.

Och du som blivit sjuk ska passa dig djävligt noga, för gör du inte som vi bestämmer så får du ställa dig längst bak i kön.

Och du som är tjock ska inte ha någon livförsäkring och om du är tjock ska vi hålla extra koll på dina barn för dom bär problemet inom sig, passa dig djävligt noga…

 

Och Anna J.D. här någonstans börjar anledningen till att somliga av oss blir så väldigt frustrerade.

Vi vet att ju fortare lchf blir accepterat desto fortare vänder den hemska utvecklingen av stigande siffror för övervikt och andra kostberoende sjukdomar.

Vi vet att med lchf kommer kostnaderna för sjukvården att sjunka så att våra skattepengar kommer att räcka till rädda många fler som verkligen behöver vård.

Vi vet att hela diabetesbehandlingen kommer att minska till ett minimum.

Vi vet också att de tonvis med pengar som nu går rätt ner i fickorna på Livsmedelsindustrins- och Läkemedelsindustrins aktieägare i stället kan användas till bättre sjukvård, äldrevård och skola.

 

 Och Anna J.D. här någonstans inser man att varje gång en höjdare tillåts sitta i tv och tvärsäkert säga att du säkert hade gått ner dina 54 kg på en diet av hallonbåtar så stoppar utvecklingen mot bättre kostråd av i några dagar.

Då är det ytterligare några som tvekar att ta steget över till en kost som kanske i slutändan ger dom en besvärsfri ålderdom i stället för att hamna i diabetesens naturalförlopp med jättekostnader för vår samhälle.

Det är därför Annika Dahlqvist blir så helvetes förbannad!

Mvh

Bertil"