I duschen efter morgonträningen sjöng jag lite glatt för mig själv och förundrades över hur himla trevlig den här resan har varit för mig. Plötsligt kom jag på mig själv med att tänka att det måste varit för lätt och i samma ögonblick trängde sig ett gigantiskt pekfingerfínger in genom mitt badrumsfönster och jag fick en väldig lust att skyla mig med duschdraperiet. I mina öron dånade en myndig röst som sa:
-Du där! Ajabaja, nu börjar vi om från början. 50 kilo får man inte gå ner utan blod, svett och tårar!
Joho. Det får man visst, din dumma dietist, ville mitt inre barn trotsigt fräsa tillbaka men jag nöjde mig med att le åt min vilda fantasti och vara lite extra tacksam över hur mitt liv ser ut idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar