Många undrar vad jag ska äta sedan när jag är färdig. Sen när jag är smal...
Men vadå, man kan väl aldrig bli färdig med att må bra?! Och det där med smal, jag vet inte om jag någonsin kommer att bli smal och inte heller har det någon särskild betydelse för mig. Jag gillar faktiskt de allra flesta av min kurvor! Smal har förlorat sin lockelse i konkurransen med att må bra och jag tror att det är därför jag lyckas.
Min motivation kommer helt enkelt inte från att jag vill se bättre ut, den kommer från något som är större än så: Livet självt. Jag vet hur mycket mer det kan innehålla när jag mår bra och inget godis i världen kan få mig att byta bort det.
Det finns inget sedan, det är så här jag äter. Det här kosten som har gjort mig symtomfri från en oerhört påfrestande ätstörning.
Hur skulle jag kunna byta bort den?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar