Det känns nästan oväntat skönt efter en sådan här helg. Det är något väldigt tryggt i förutsägbarheten. Att veta att Simon kommer väcka mig en smula för tidigt för min smak och att Stella kommer dra täcket över huvudet när jag försöker göra detsamma med henne.
Nu är det packning av handväska och ryggsäckar inför barnens skogutflykt som står på schemat och jag känner mig plötsligt sugen på att fixa min egen lilla picnic. Hm, jag tror att jag ska lyxa till det med att ta med en termos med mitt högt älskade perkulatorkaffe med grädde på tåget? Jo, så får det bli.
Livet är fortfarande lika snällt mot mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar