onsdag 16 september 2009

Action aid

"Hej!

Jag heter Dhan Moya Thapa Magar och är 53 år. Jag bor i byn Basobal Toel i södra Nepal nära gränsen till Indien. Jag har en man, 6 barn och 2 barnbarn.

 

Jag och min familj tillhör den lägsta kasten och vi är så kallade landlösa. Det innebär att vi aldrig har ägt marken vi lever på – istället har vi hela tiden olovligt bott och odlat andra människors mark i smyg för att försöka få ihop tillräckligt med mat för dagen.

 

Men precis som för alla andra landlösa har det alltid slutat med att markägarna kör iväg oss. De har bränt ner våra tillfälliga hyddor och slagit sönder alla våra ägodelar så att vi varit tvungna att flytta vidare. När man inte äger land i Nepal har man inga rättigheter!

 

Det har varit mycket svårt för mig och barnen. Jag har försökt se till att de har kunnat gå till skolan men eftersom vi har behövt flytta så många gånger har det inte fungerat. För att få pengar till mat och skolavgifter har jag och min man tagit olika dagsverken, men det har inte alltid räckt för att försörja vår familj.

 

För tre år sedan kom ActionAid hit till Basobal Toel och pratade med oss som var landlösa. ActionAid lärde oss att vi hade rätt till land och har hjälpt oss att organisera oss. Genom ActionAids arbete har jag fått självförtroende och självkänsla. Jag vet nu att jag inte är värdelös bara för att jag inte äger land.

 

Idag representerar jag många landlösa i olika förhandlingar med kommunen. Jag har till och med varit i Katmandu och demonstrerat för mina rättigheter tillsammans med andra landlösa kvinnor. Jag är nu en person med ansvar och människor respekterar mig. Det känns fantastiskt!

 

Jag är gammal nu och jag hoppas att allt detta leder till att jag inte behöver flytta en gång till mitt liv. Jag hoppas att mina barn och barnbarn får det bättre än jag.

 

Hälsningar

Dahn"

Inga kommentarer: