Tillbaka i vardagen

Det känns nästan oväntat skönt efter en sådan här helg. Det är något väldigt tryggt i förutsägbarheten. Att veta att Simon kommer väcka mig en smula för tidigt för min smak och att Stella kommer dra täcket över huvudet när jag försöker göra detsamma med henne.

Nu är det packning av handväska och ryggsäckar inför barnens skogutflykt som står på schemat och jag känner mig plötsligt sugen på att fixa min egen lilla picnic. Hm, jag tror att jag ska lyxa till det med att ta med en termos med mitt högt älskade perkulatorkaffe med grädde på tåget? Jo, så får det bli.

Livet är fortfarande lika snällt mot mig.

Jag är en lycklig människa!

Vilken himla härlig helg jag har!

Dagen på bokmässan i går var verkligen supertrevlig. Jag fick prata med både en hel del nya ansikten och några återkommande som det var väldigt roligt att få återse igen. Massor av böcker har blivit signerade (en tämligen surrealisisk uppelvelse) och jag har hunnit fynda lite egna böcker, flest till barnen men jag handlade en oerhört vacker anteckningsbok på Paperblanks. Jag rekommenderar ett besök!

Ola Lauritzon kom förbi och hälsade också, väldigt roligt att träffa honom igen, han har en speciell magnetisk utstrålning i verkligheten som du kan kolla in själv på plan två kl 15.30 då han ska laga mat i Kockteatern!

Lunchen i går bestod av en räkmacka uppe på Heaven 23.

-En räkmacka utan bröd, tack.

Servitören såg en smula förvånad ut men vi fick våran beställning och den var så värd armbågandet mellan folkhjorden fram till ett litet hörn på bardisken som vi tog i besittning. Ljuvligt och den mättade hela dagen fram till kvällens sköna middag på Tranquilo. Den upplevelsen som resturangen bjöd på förtjänar ett eget inlägg så det kommer senare men nu är det dags att scanna garderoben igen. Det är ju sista dagen på bomässan idag, jag finns i montern mellan 12.00-13.30 och mellan 15.00-16.30.

Är ni där så kom förbi och prata lite!

Skön kväll

Om ändå fler kvällar kunde vara så här!

Receptet?

Världens bästa familj.

Kostdoktorn till Göteborg!

Snart får vi finbesök här nere på västkusten!

Bokmässan 2009, snart är den här

Bara några skälvande dagar kvar nu!

Jag kommer att finnas i Pickabooks monter B08:64

Fredag 18.00-19.00

Lördag 12-13,30 & 15-16,30

Söndag enligt lördagens tider.

Däremellan lär jag springa omkring mellan montrarna, lycklig som ett barn på julafton över alla nya böcker jag vet att jag kommer  få träningsvärk av att släpa hem på kvällen. Varför bryta en sådan trevlig tradition av förenad nytta och nöje?!

Rackarns

Att gå ner nära 60 kilo löste inte detta problem:

Vad ska jag ha på mig?

Gah! Det spelar ingen roll att jag mångdubbelt utbudet i klädaffärerna nu, det är fortfarande (nästan) lika svårt att hitta just det där.

Nåja, om jag står naken på mässan så lär ni nig hitta mig iaf. Följ bara folkströmmen som springer i vild panik därifrån, hehehe.

Ha en fin måndag därute i verkligheten!

Lördagsgodis!

L�rdagsgodis!

Dagens mysterie

Vart tar den andra strumpan vägen? Måste finnas ett parallellt universum som är helt fullt av udda strumpor...

Lunch!

Lunch! Currykyckling med gräddkokt brocoli.

Jag behöver en ny kalender

Min är alldeles fullklottrad av saker att göra!

Vilket naturligtvis är kanonbra för det är verkligen bara roliga saker som står där i men nu börjar det bli ont om tomma dagar. Måste gömma undan alla pennor i huset så det lämnas lite luckor för dötid. Det är ju så underbar tid!

Nästa helg är det bokmässa och det ska bli så jäkla roligt rent ut sagt! Jag hoppas att jag som förra året får en chans att träffa några utav er som läser. Det var verkligen kanon!

Pickabooks monter finns på B08:64 Jag återkommer med vilka tider jag finns på plats udner helgen.

Senare under hösten ska jag hålla min allra första föreläsning, då hoppas jag att ni kommer och håller mig i handen, mentalt iaf. Det känns verkligen nervöst men ännu mer roligt! Måste klura ut hur man gör powerpointprestationer innan dess bara.

Efter det är det en ny grej med HSB, hemskt spännande och ett helt nytt forum för mig, jag skrattar lite för mig själv när jag tänker på det men allting har ett sätt att lösa sig så det blir nog bra i slutänden.

Angående gårdagen inlägg som var en del i en kampanj från Action Aid som kontaktade mig för en tid sedan. Genom att få en inblick i andra människors liv genom dessa e-berättelser kan det bli lättare att ta steget och hjälpa till. Ett steg som kan vara litet för oss men oerhört stort för den som det leder mot. Självklart ville jag hjälpa till! Du kan själv prenumerara på e-berättelse här.

"ActionAid vägrar acceptera den extrema fattigdom som dödar 28 barn varje minut - och vi har bestämt oss för att göra något åt saken.

  

ActionAid har över 35 års erfarenhet av att bekämpa fattigdom. Vi anser att fattigdom är en orättvisa och arbetar tillsammans med de fattiga för att stärka deras egna initiativ att ta sig ur fattigdomen. 

 

Fokus på kvinnor och flickor

I allt vårt arbete fokuserar vi på kvinnor och flickors situation eftersom det är det mest effektiva sättet att minska fattigdomen i ett område. Kvinnor och flickor tillhör de mest utsatta i världen. De saknar inte bara mat, rent vatten och hälsovård utan även utbildning och möjligheten att ta sig ur sin situation.

 

Oberoende organisation

ActionAid är en religiöst och partipolitiskt oberoende organisation som samarbetar med över 2000 andra organisationer världen runt."

Action aid

"Hej!

Jag heter Dhan Moya Thapa Magar och är 53 år. Jag bor i byn Basobal Toel i södra Nepal nära gränsen till Indien. Jag har en man, 6 barn och 2 barnbarn.

 

Jag och min familj tillhör den lägsta kasten och vi är så kallade landlösa. Det innebär att vi aldrig har ägt marken vi lever på – istället har vi hela tiden olovligt bott och odlat andra människors mark i smyg för att försöka få ihop tillräckligt med mat för dagen.

 

Men precis som för alla andra landlösa har det alltid slutat med att markägarna kör iväg oss. De har bränt ner våra tillfälliga hyddor och slagit sönder alla våra ägodelar så att vi varit tvungna att flytta vidare. När man inte äger land i Nepal har man inga rättigheter!

 

Det har varit mycket svårt för mig och barnen. Jag har försökt se till att de har kunnat gå till skolan men eftersom vi har behövt flytta så många gånger har det inte fungerat. För att få pengar till mat och skolavgifter har jag och min man tagit olika dagsverken, men det har inte alltid räckt för att försörja vår familj.

 

För tre år sedan kom ActionAid hit till Basobal Toel och pratade med oss som var landlösa. ActionAid lärde oss att vi hade rätt till land och har hjälpt oss att organisera oss. Genom ActionAids arbete har jag fått självförtroende och självkänsla. Jag vet nu att jag inte är värdelös bara för att jag inte äger land.

 

Idag representerar jag många landlösa i olika förhandlingar med kommunen. Jag har till och med varit i Katmandu och demonstrerat för mina rättigheter tillsammans med andra landlösa kvinnor. Jag är nu en person med ansvar och människor respekterar mig. Det känns fantastiskt!

 

Jag är gammal nu och jag hoppas att allt detta leder till att jag inte behöver flytta en gång till mitt liv. Jag hoppas att mina barn och barnbarn får det bättre än jag.

 

Hälsningar

Dahn"

Dillplättar med räksallad

Ännu en morgon med rester från gårdagen till frukost men idag skulel det nästan kunnat vara tvärtom eftersom jag gjorde dillplättar igår kväll vilket egentligen känns väldigt  mycket frukost eller åtminstone brunch för mig. Gott är det oavsett!

Salladen till består av räkor, avokado, rödlök och lite finhackat äpple, pressad lime och svartpeppar. En klick creme fraiche är gott till med men den glömde jag uppenbarligen nu på morgonkvisten...

Gårdagens frukost och pre-lunch mat

Frukosten bestod av köttfärslimpa, gräddig löksås och sallad. Det är nära nog det bästa jag vet i matväg, ingen hummer här inte, jag är en enkel tjej!

Vi hade ett reportagegäng hemma igår, supertrevligt men barnen gjorde verkligen slut på energin totalt så det var inte tal om att vänta på att lunchen skulle lagas utan vi fick ta något snabbt först.

Skinkrullar med philadelphiaost och avokado.

Tack själv Eva!

Tack för att du påminner oss om att man bör ta tillvara varje dag, ingen vet vad som väntar oss under morgondagen.

"Tack Anna för din kommentar på min blogg =).

Ja att få vara frisk är verkligen en ynnest, men där med sagt ringaktar jag verkligen inte andras anledningar till lycka.
Själv är jag en någorlunda frisk "tant" i övre medelåldern. Jag har en del krämpor, men vem i min ålder (58) har väl inte det.
Tyvärr har jag en äkta hälft som fick cancer för andra gången på nio år. Första gången, 1999, var det höger öronspottkörteln som var "angripen". Den opererades bort, han fick strålbehandling, och januari 2008 blev han friskförklarad.
I februari 2008 fick vi reda på (jag trodde att han hade fått en stroke) att han har en obotlig hjärntumör - Glioblastoma Multiforme. Alltså bara månaden efter tidigare friskförklaringen. Som tur är så är han en stor stark person som tycks vara en sjuhelsikes överlevare trots operation, strålning och hemskt starka cytistatikapiller, men att ha en "dödsdom" hängande över sig är verkligen påfrestande för både psyke och humör för oss båda. De flesta dagarna tänker vi inte på det eftersom han inte alls verkar eller ser sjuk ut, men så närmar sig magnetkameraundersökningen som görs var tredje månad, och innan vi får svar på den så är livet en riktig mardröm.
Hittills har allt varit "oförändrat", tack och lov, och det innebär med andra ord att det som finns där inne i hans stackars huvud inte har växt.

Det här var en lång "kommentar", men eftersom du uppmärksammade just min förra kommentar i ditt senaste inlägg så ville jag ge en förklaring och bakgrund till just begreppet LYCKA.
Klart att man kan vara glad och lycklig över mycket annat trots sjukdom och elände. Vi har två barnbarn som är i dina barns ålder ungefär, och de är nog bland det finaste och underbaraste som finns. Verkligen en stor LYCKA!

Kram Eva"

Massor av delad glädje!

Vad lyckliga vi är, hörni!

Jag blir så jäkla glad över alla era kommenatrer och ibland är igenkänninsfaktorn så hög att det smyger sig en lite rysning av glädje längs armarna.

En av alla kommentarer fick mig att stanna upp i yran. Även om mina egna orsaker på intet sätt förminskas så är en ändå att få vara frisk ett av de allra största skälen till lycka. Jag är glad att hon påminde mig för som frisk har jag möjlighet att påverka de saker som inte gör mig lycklig.

En ynnest som inte är alla förunnat.

Lycka är:

Att väckas av den 2,5 åriga sonen med en försiktig smekning på kinden som följs av puss.

Att lyssna på dotterns fantastiska fantasilekar genom den stängda dörren till hennes rum. Ibland undrar jag hur många det egentligen är därinne...

Att behöva plocka in disken i maskinen och inse att den är tom, det är bara att ställa in.

Onsdagar.

Sol.

Nu får ni fylla på med fler lyckoprylar så delar vi med oss lite, delad glädje är minst dubbel glädje!

Mera effekt av gårdagen

Jag blev sugen på en riktig LCHF-standardfrukost!

Lat, lite dum och karaktärlös?

Gårdagen var verkligen supertrevlig!

Det känns oerhört viktigt och samtidigt väldigt spännande att träffa människor med liknande problematik under så avslappnade former. Att få höra att de inte är ensamma i sin sitiuation och sina ibland udda beteenden kring maten är ofta läkande.

Det kan ligga en oerhört skam i övervikten. Inte så mycket i själva utseendet utan mer i vad man känner att den ger en för stämpel: Lat, lite dum, karaktärslös.

Man vet ju så väl vad som är bra för en, så varför gör man inte så? Säg den som inte läst bantingsartikel och tänkt att "nu jäklar" men så faller det platt vid första åsynen av en kaka i skafferiet. Autopiloten slår på och den åker in, utan att man har den minsta chans att värja sig. Man tuggar och sväljer snabbt, det har ingenting med smak eller njutning att göra och efteråt undrar man varför, hur kunde det blir så?

Därför att för mig och många med mig, handlar det inte om karaktären. Det handlar inte om att vi är lata. De där artiklarna riktar sig till att ta hand om ett symptom, inte orsaken och det är för lite för oss. Det handlar om en fysisk påverkan som är så stark att vi måste bort från det innan vi kan läka.

Det handlar om socker.

Pratstund i Partille?

Jag bara påminner om att jag finns i vinterträdgården i Partille idag mellan 11.00-13.00.

Hoppas att vi ses!

Nygådd och nyduchad

Jag kom just in efter en 1,5 timmes promenix kring ängarna med grannen. Mörkret sänkte sig rätt snabbt och jag mindes med förtjusning hur jag som 14-åring cyklat med ansiktet vänt upp mot grantopparna och stjärnorna för att hitta vägen hem genom skogen på landet där min mamma bodde. Det kunde verkligen bli becksvart där, ett sådan kompakt mörker har jag inte upplevt sedan hon flyttade därifrån. Då upplevde jag det ibland som lite oroande, nu minns jag det bara med en känsla av trygghet och goda gamla minnen.

Efter två glas kallt vatten, en nästan lika sval och skön dusch väntade makens nyinköpta te. Friggs: Minty liquorice. Ett ekologiskt örtte med endast naturliga råvaror. Riktigt, riktigt gott tycker jag och snyggt, det blev väldigt mycket färg i koppen. Makens ingefärsblandning blev riktigt orange!

Filodegsknyten med kryddäpple

Den här lilla rackaren fick inte plats i kokboken:

2 gröna äpplen

2 filodegsplattor

1 msk smör

1 msk hackade hasselnötter eller sesamfrön till dekorering

½ tsk kanel

½ tsk kardmumma

Gör så här

Skala och tärna äpplena. Stek upp äppelbitarna i smöret och krydda med kanel och kardemumma. Dela filodegsarken på mitten. Fördela ett par matskedar av äppelblandningen på filodegsarken.

Pensla skarvarna med smöret från stekpannan. Vik ihop och placera på en plåt med skarven uppåt. Pensla även utsidan med smör och strö över sesamfrön eller hackade nötter.

Baka i ugn, 200 grader i ca 20 minuter tills filodegen är gyllene.

Servera gärna med hemmagjord glass eller vispad grädde.

Friheten på en cykel

Jäklar vad roligt det är! Fast som sagt, ringrostig är jag fortfarande, rakt går lysande men jag fegar ut när jag ska mellan bommar och kliver av som en gammal tant och leder cykeln mellan, samtidigt som jag fnissar åt mig själv. Vad hände med henne som cyklade orädd och i rasande fart uppför, nedför, överallt? Nåja, jag kanske cyklar på henne under någon runda  i framtiden?!

Som bonus så är det smärtsamt tydligt att jag använder muskler som inte annars blivit särskilt välanvända...

En ljuvligt doftande bukett

kom min man hem med, till mig häromdagen.

Den fyller verkligen hela köket med doften av liljorna och någonting som känns väldigt grönt och friskt i doften och jag tänkte att jag ville dela den lite mer er för alla uppmuntrande kommentarer kring kokboken.

Tack!

Träffas i Vinterträdgården på tisdag?

Solveig på GI-hälsokonsult erbjuder gratis kostrådgivning och information om LCHF-kosten på Kulturum i Partille. Tisdagen den 8:e september kommer jag göra henne sällskap mellan 11.00-13.00

GI-hälsokonsult arrangerar föreläsningen som Andreas Eenfeldt håller på Lorensbergsteatern den 21:a oktober och två biljetter kommer lottas ut till föreläsningen bland dem som besöker henne någon av tisdagarna innan. (Se hemsidan.)

Det hade verkligen varit jätteroligt att träffas och prata en stund. Jag lovar att ta med några kokböcker också!

Vilken toppendag jag hade i går

Inte nog nog med att solen sken på mig och att jag klarade mig utan ens det allra minsta skrubbsår när jag vinglande tog mig på cykel till tågstationen, (10 år sedan jag cyklade senast,) utan som grädde på blomkålsmoset har ni dessutom fyllt med mitt kommentarsfält med underbara kommentarer om min kokbok!

Tack snälla ni!

(Gissa hur underlig den här utsikten känns från frukostbordet?)

Paket i brevlådan?

Är du en av de runt 400 personer som har förbeställt kokboken så har du nog en present som väntar på dig när du kommer hem idag!

Åh, jag hoppas av hela mitt hjärta att ni kommer tycka om den, att den får bli så där härligt vältummad och spilld på... Använd och omredigerad. Lägg till och dra bort, gör nya varianter men glöm inte att tipsa mig när ni hittar på något extra smaskigt, okej?!

Det känns så himla häftigt och samtidigt ofattbart att det här händer. Tänk bara hur det såg ut för drygt 2.5 år sedan, inte riktigt samma framtid där borta i horisonten då.

Jag är oerhört tacksam.

SMS-bloggat från mobilen

Wohoo! Jag klarade hela v�gen till t�gstationen p� cykel utan det minsta skrubbs�r! Dagens prestation!

Som barn på nytt

Det känns som att det smyger lite höst runt husknutarna där ute och i hallen står en alldeles sprillands ny stålhäst som väntar på att få komma ut på rastning i den friska luften.

Äntligen har jag köpt mig en cykel!

Tog några vingliga tramptag inne på parketten och insåg att på 10 års frånvaro från cykelsadeln hinner det hända saker med balanssinnet så jag känner mig väldigt ringrostig med åh, vad jag längtar efter att ta ut mitt lilla vidunder på gatan.

På vägen hem med mitt fynd i bagaget drömde jag om att se efter vad landsvägen har att erbjuda men insåg att jag jag nog får skaffa mig en orange flagga och stödhjul innan jag vågar mig på sådana eskapader... Men vad sjutton, orange är en trevlig färg på hösten!