"Hej Anna!
Jag är en 35-årig kvinna som har följt din blogg aktivt sedan den 11 juni då jag helt lade om kosten till LCHF. Hade sett dig i tidningen Allas tidigare och även läst om Dr Dahlqvist i samma tidning. Dock utan att fastna - tyckte det lät helt vrickat i ärlighetens namn :-)
Efter att ha gått föräldraledig med sonen i nästan ett år insåg jag att jag återfallit i den bulimi som jag blivit fri från 10 år tidigare. Hemmalivet och bristen på ork att laga riktig mat hade fått mig att frossa i kolhydrater och sedan se till att göra av med dem på snabbaste vis. Mådde inget vidare.
När lillen sov började jag surfa runt och hittade så småningom din blogg där jag snart inspirerades att ta reda på mer om LCHF. Sedan bestämde jag mig för att ändra min kost radikalt... Gissa om min sambo chockades den torsdagen när han öppnade kylen och där stod helfeta produkter, bacon, ägg och grönsaker. Han har i alla år bott med en tjej som ätit "supernyttigt" men trots detta ständigt ökat i vikt, eller åtminstone legat stilla på sina 85 kilo.
Min första vecka var närmast olidlig. Jag mådde illa, hade huvudvärk och var hungrig och matt. Riktig abstinens alltså. Sedan har det gått bra. Har lite bekymmer med att äta lagom, kan ju bli tvärmätt av denna mat, och ibland får jag ont i magen några dagar men annars så... underbart! Min kille fortsätter med sitt eviga sockerintag utan att jag ens frestas att smaka. Äntligen slipper jag bli låg om det dröjer lite innan jag får äta. Helt otroligt.
På grund av min tidigare bakgrund med ätstörningar har jag ingen våg hemma men jag känner att kläderna sitter skönare. Det viktigaste för mig är dock inte viktminskning (även om det kanske behövs, är 165 cm lång) utan att sockersuget helt försvunnit och att jag därmed omedelbart blev av med mitt återfall i bulimi. Konstigt men sant.
Hoppas du orkar hålla liv i bloggen för du är en stor inspirationskälla!
Ha det bra!
Kramar / Malin"
Hej Malin!
Mitt matmissbruk måste ha gränsat till samma sjukdom med den skillanden att jag inte gjorde mig av med maten efter frosserierna men jag gissar att känslorna runtomkring var demsamma. Det är så ofattbart skönt att slippa vara slav under behovet nu. Att kunna njuta maten utan dåligt samvete och veta att man äter det man behöver och vill ha, inte mer.
Jag är så, så glad att även du hittat vägen ut ur eländet. Det är så lätt att fokusera på vikten men det är ju faktiskt det här man vill åstadkomma även med en viktminskning: att hitta tillbaka till ett naturligt förhållande till maten och att trivas med sig själv och sitt liv. Det verkade vara en omöjlig uppgift när jag tidigare bara tittade på vågens siffror men nur jag hittade rätt fokus, hälsan och välmåendet, så blev det äntligen lätt att göra rätt. Varmt grattis till både dig och mig och samtidigt ett tack till dem som trampar upp spår åt oss i en annars väldigt snårig skog, sådana som Dr. Annika Dahlkvist, Andreas Eenfeldt & Sten Sture Skaldeman för att nämna några och alla dem som vågat sig på att trotsa de allmänna kostrekomendationerna till förmån för våran hälsa och välbefinnande.
TACK!
.jpg)
.jpg)
