Tack så hemskt mycket för alla gratulationer! Det känns underbart roligt att ni engagerar er i min väg från sockerberoendet och övervikten. I min vilda fantasi står ni brevid vägen med vimplar och pom-poms och hejar på mig 
Jag vill bara förtydliga igen fastän jag är själaglad över tillropen: Det är ingen kamp.
Inte ett enda av de här 50 kilona har jag behövt kämpa mig till att förlora men jag förstår mycket väl varför ni skriver det: "Kämpa på".
För de flesta är det ju just en rejäl kamp som krävs för att tappa kilon. Den involverar ofta kaloriräkning, träning man egentligen inte alls har lust att genomföra och dåligt samvete när karaktären brustit och man har halkat av vägen för en lockande påse smågodis...
För mig är det ju inte så längre. Mina cirklar är slutna och de innehåller bara positiva saker: God lågkolhydrathaltig mat i rätt mängd, skön rörelse i vardagen och ingen som helst lust att trilla av banan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar