Tydligen. För ont om sjutton gör den idag. Som av träningsvärk.
Hm, undrar om jag kan lansera det som nästa träningtrend? Häng, med betoning på just det ordet, framför datorn dygnet runt och bygg supersnygga ryggmyskler. I allafall på ena sidan...
Vad tro ni, kan det vara något? 
Tvärtom, har aldrig varit så mycket med er i tankarna som nu, men varesig tiden eller hjärnan räcker inte till att både bok och bra blogginlägg...
*viftar bort röken från de pyrande öronen och försöker ignorera överladdningen* 
Ha överseende med dessa halvdana är ni rara, lovar er ett kort i nästa vecka som kompensation, låter det ok?
Det fungerade med word 2007, phu!
*lycklig och energisk knattrar jag vidare*
Ni kunniga därute: Varför dör mitt wordprogram när jag försöker lägga in text en förfomaterat dokument från en annan dator? Kan det vara för att jag och dokumentförfattaren har olika versioner av word och går det isf att fixa på ngot sätt?
Jag kan öppna texten och den är öppen en kort så stund innan den säger "word har stött på ett problem och måste avslutas. Jag kan kopiera den innan och lägga in i ett nytt egengjort word dokument men formeteringen hänger med och likaså problemen...
Jag blir galen!
//Tack snälla ni för hjälpen! Vill gentligen ha formateringen kvar så enkalste vägen verkar vara att köpa ett nytt och uppdaterat word. Provar det. Hålla tummarna tack? ;)
Ni vet, den där. "Den som klarat att följa en diet till punkt och pricka räcker upp en hand" så får jag en nära nog oemotståndlig lust att ställa mig framför den och göra det. Hela dagen.
Med rätt diet anpassad till rätt människa är det "piece of knäckebröd" att följa den. Jag var tvungen att bli av med suget efter snabba kolhydrater innan jag kunde klara av att följa en "diet" till punkt och pricka.
Med det vill jag säga, angrip problemet, inte symptomet.
Lillans kommentar ang en av de positiva sakerna från ett inlägg i förrgår: (Jag fick hjälp att öppna min plastkasse på Ica.)
"Jo, jag handlade på Lidl en gång och kassörskan började faktiskt att packa i grejerna.. hmm, jag vart chockad:D /Lillan"
Visst är det lite läskigt att jag blev mer förvånad över hennes vänlighet med kassen än över mannen som vägrade flytta sin väska från sätet på den trånga bussen i förrgår?
Jag blir orolig över vart världen är på väg när vi chockeras över vänlighet och bara skakar lite lätt på huvudet över egoism och brist på omtänksamhet...
Tänk på de gånger du fått lite oväntad värme från en främling, hur gott det har gjort dig. Ge lite tillbaka idag, sprid ett par ringar på vattnet.
Det gör dig lika gott.
.jpg)
med broccoligratängen. Den blev helt ok men några steg för långt ifrån fantastisk.
Nytt försök till lunchen idag för jag känner att jag är på rätt spår och vill få till den. *enveten*
De får samsas med en broccoligratäng. I mitt huvud funkar den bra och om ganska precis 10 minuter så får jag se om det är ett recept att delge er eller om det ska förkastas...
Rullarna däremot blev väldigt goda sist iaf! Hoppas på ett ännu bättre resultat i dag, provar att ösa dem med spadet och smält smör.
som jag hoppas att boken ska fungera!
"Du är ju grym! :) Älskar bloggen och kommer definitigt införskaffa boken så den fint kan stå i hyllan och ge mig inspiration när motivationen tryter!/ Emma"
Tack så mycket Emma!
Var det verkligen någon av er som höll tummarna i går?! För jag känner mig faktiskt lite bättre i dag. Feberkänslan är borta och även om jag är lite snuvig och halsen bråkar så känns det rätt ok.
Jag tackar och bockar!
Usch: Mitt word-program slutade fungera. Det rimmar illa med deadline på boken om en vecka.
Ja!: Kassörskan på Ica öppnade den annars så svåröppnade platskassen medan jag avslutade köpet på kortterminalen. Har det någonsin hänt er? Jag blev jätteglad!
Usch: Mannen som tyckte att hans väska var mer förtjänt av en sittplats på den överfulla bussen än en av de många stående passagerarna. (Ja, jag vet, den som hade velat sitta hade ju kunnat säga till men vi bor ju i Sverige för gud skull, det bara pyr lite missnöje på insidan hos oss, är det inte så? ;D)
Ja!: Fixade, förhoppningsvis, wordprogrammet. Tagit många backuper.
Usch: Har ruskigt ont i halsen och börjar snörvla lite. Trots att senaste gången jag var ordentligt förkyld var när Simon föddes så tycker ag att det är ungefär lika illa vald tid just nu... (Se punkt ett.)
Extra mycket ja!: Lång dusch och fotbad....
Håll tummarna för att förkylningen backar i grinden!?!
Det åskade så det skallrade i rutorna i går kväll och blixtarna bjöd på ett imponerande skådespel akompanjerat av ett regn som skapade en vägg av vatten. Så häftigt! Iallafall när man sitter tryggt inomhus, men samtidigt lite oroande.
Naturen kan verkligen visa hur små vi människor är, vi har inte att sätta emot när den är upprörd. Det räcker liksom inte med att säga "ja men jag sopsorterar ju, låt mitt hus stå kvar är du snäll" till orkanen.
Dags att göra lite mer för för våran jord.
I arbetet med boken går jag just nu igenom kommentarerna ni gjort i bloggen och det är helt hänförande läsning.
Det massiva stödet ni gett mig genom det här resan, alla komplimanger, hejjaropen... Det är otroligt, jag blir alldels varm av ödmjukhet och ögonen hotar att svämma över.
Förstår ni hur mycket ni betyder för mig? Människor jag aldrig träffat men som för alltid kommer att ha en särkild plats i mitt hjärta, en smula underligt och samtidigt väldigt underbart!
Önskar att jag kunde dela med mig av den här känslan som fyller hela mig just nu. Världen skulle bli en bättre plats då.
TACK!!!
Var tvungen att rensa lite där upp i hjärnbarken och det finns inget som gör det så bra som att aktivera kroppen och sedan: En dusch. Mmm!
Nu är jag på banan igen.
Grillen gjorde verkligen dessa rättvisa:
.jpg)
Jag har marinerat dem i olivolja, soya, limejuice, limeskal, salt och peppar. Innan de lades på grillen fick de en rejäl dos av Santa marias wasabi/sesam-krydda.Smidigt med färdiga kryddbladningar!
Till dessa små läckerbitar hade vi en enkel sallad med frisé, coctailtomater och paprika i rött och gult, rödlök, pinjenötter och kall färskpotatis, allt smaksatt med olivolja, vitvinsvinäger, salt och svartpeppar.
Sättet jag äter på anklagas för att vara en modediet och om några år så kommer det enligt en "tyckare och förstå sig på-are" vara en diet baserad på endast kolhydrater som gäller... Det lovar hon.
Åh, om jag kunde få byta kropp med den kvinnan för ett par dygn!
Först en dag för att låta henne få smaka på begäret som de snabba kolhydraterna en gång födde för mig och sedan nästa dag få uppleva hur det som genom ett trollslag bara försvinner med den här kosten. Det är magiskt!
Det är en enorm skillnad som självklart är ofattbar om man inte själv känt på den här känsligheten för snabba kolhydrater.
Den här "modedieten" har gett mig ett nytt liv. En frihet i sinnet som jag inte trodde var möjlig att återfå och som bonus har jag gått ner 50kilo.
Inte illa för en modediet, va?
Tystnaden.
Jag är ensam i kväll. Med kaffet, datorn och en doft som slår det mesta: Doften av en enorm bukett blommor från min man.
Jag har det bra
.jpg)
Lagom till att septembermörkret sänker sig över Sverige levereras den och en liten bit av mitt hjärta direkt hem till din brevlåda!
Förhandsbeställ den här:
Tack så hemskt mycket för alla gratulationer! Det känns underbart roligt att ni engagerar er i min väg från sockerberoendet och övervikten. I min vilda fantasi står ni brevid vägen med vimplar och pom-poms och hejar på mig
Jag vill bara förtydliga igen fastän jag är själaglad över tillropen: Det är ingen kamp.
Inte ett enda av de här 50 kilona har jag behövt kämpa mig till att förlora men jag förstår mycket väl varför ni skriver det: "Kämpa på".
För de flesta är det ju just en rejäl kamp som krävs för att tappa kilon. Den involverar ofta kaloriräkning, träning man egentligen inte alls har lust att genomföra och dåligt samvete när karaktären brustit och man har halkat av vägen för en lockande påse smågodis...
För mig är det ju inte så längre. Mina cirklar är slutna och de innehåller bara positiva saker: God lågkolhydrathaltig mat i rätt mängd, skön rörelse i vardagen och ingen som helst lust att trilla av banan!
Det innebär alltså att vågen stannar på 87kg prick dag! Wohooo! *skålar för mig själv med kaffekoppen*
Det innebär att jag sänkt mitt bmi från 49,7 till 31,6 sedan starten. Ser rätt bra ut på pappret även om det är en bit kvar.
Jag vet, jag är lite snabb i vändningarna, fredag är ju egentligen min vägdag men vi ska förhoppnigsvis vara långt ifrån min våg i morgon bitti. (Det var en bonus att få så jämna siffror att plita ner, i morgon kanske det hade sett annorlunda ut.)
(Håll en tumme för att mins sons kvarvarande feber ska ge sig över dagen och dessutom för att den inte ska hoppa över till någon annan familjemedlem...)
I går blev jag intervjuad av en väldigt trevlig reporter från tidningen Metro. Hon frågade mig, förundrad och kanske med en smula misstänksamhet: Är det verkligen så där lätt som du skriver?
Sanningen är ja, ett rungande ja. Tack vare att jag från början valde den väg som maskerade sig som svår, så har jag det väldigt lätt idag.
Jag valde bort allt som smakar sött. Suget avtog ofattbart snabbt, det fungerade faktiskt från dag ett. Så sådär vansinnigt svårt var det ju uppenbarligen inte, även om jag innan trodde att det skulle bli det.
Har man stora problem med att äta socker med måtta så gör man det väldigt mycket enklare för sig om man låter bli att inte påminna kroppen om hur mycket den påverkas av den där söta smaken.
Tvärt emot vad man tror så är det lättare att låta bli helt än att "unna sig" lite då och då. Man får jobba lite extra med det mentala, det är en slags sorg att kapitulera inför beroendet, men fysiskt blir det väldigt mycket mindre påfrestande.
Jag tror att man bara gör sig själv en otjänst om man underhåller suget vilket effekten blir annars.
Eller, jo, det har jag också gjort, handlat kläder, men det här inköpet är av betydligt intressantare karaktär!
Äntligen en portabel skrivmaskin av rang!
(Ja, det är en bärbar dator som jag hoppas ska köpa mig lite frihet!)
I allafall för mina axlar. En heldag i solen har, trots skyddscreme, resulterat i diverse rosa hudtoner. Tur att jag klär rätt bra i den färgen...
.jpg)
Snart ska vinet korkas upp, ska hällla i mig det sista ur min kaffekopp och få min treåring i säng först bara, sedan ska torsdagskvällen njutas av till fullo.
En ledig dag med familjen i morgon, härligt. Vi ska ta oss till havet, lyssna på måsarnas skrin och svalkas av salta vindar och bad bland tångruskor och läskiga krabbor. (Märks det att jag är född vid och van med sötvatten, hahaha!?)
Kan man fira Sverige på ett bättre sätt än så?
I matsäcken packas bland annat kesoplättar, vattenmelonbitar och jordgubbar. Lite salta nötter hänger nog med på ett hörn.
Jag älskade mina my little ponys när jag var lite yngre än i dag så den här tårtan var jätterolig att göra trots att jag hade väldigt lite tid till den. Resultatet blev godkänt ändå tycker jag. Kika på den i Sockersött-bloggen!
Även i dag fick jag vakna av mig själv, före barnen. Den där kaffekoppen smakar aldrig så ljuvligt som just då. Idag drack jag den på balkongen och njöt av den varma vinden som leker med björkkronorna. Att bara vara, stilla i min ensamhet och låta tankarna flyga fritt är otroligt värdefullt för mig.
Då hämtar jag kraft, fyller på energi inför en ny dag och små problem löser sig utan ansträngning.
Jag tror att jag ska stjäla ett par minuter till, Simon sover fortfarande som en liten stock och Stella leker glatt på sitt rum.
Mmm, jag gillar mitt liv.
Oavsett om det är i en isande kall skidbacke eller som när jag åt lunchen, en grekisk sallad, i gassande solsken!?!
.jpg)
...har mycket blivit gjort idag. Receptet som föddes där i morse blev utprovat i kväll med godkänt från make och barn. För mig som är van vid att leva utan socker är det dock värt ett högre betyg än så! Jag undrar förstås vad ni kommer tycka men ger mig till tåls. Har ju lovat er något nytt till boken, måste ju försöka hålla lite på några av godbitarna nu...
-
Så här har jag och mina Marc Jacobs haft det idag:
.jpg)
Japp, där kom det första omnämnaden i den här bloggen av något som har med mode att göra. Inte illa på ett och ett halv år tycker jag?!
Två i rad faktiskt! Wohoo!
Vi har vaknat före barnen, utvilade och pigga och solens gassande från tidigt morgontimme gör underverk för hela familjen! Så gott!
Första kaffekoppen är redan avnjuten, nu är det dags för frukost på balkongen. Sedan blir det lite seriöst arbete med boken, kärt besvär i solskenet.
Jag vill ge er lite nya recept nämligen så jag håller just nu på att arbeta ut dem och ska testa ett nytt till kvällen, spännande!
Det här ger er en chans att komma med önskemål om det är något ni saknat bland recepten? (Ja, förutom kolhydrater då..!)
