fredag 27 juli 2007

I början: 137kg

Wow!

Hur gick det så långt? Hur blev jag så fet utan att reagera särskilt mycket? Visst, det var det svårt att hitta snygga kläder.

Japp, detta var det som grämde mig mest. Hjärtklappningen varenda gång jag socker-chockade kroppen brydde jag mig inte nämnvärt om. Inte heller alla bristningar och den skvalpande huden efter alla bergochdalbane bantningar jag utsatt min den för tidigare.



Jag tror att jag helt enkelt är för nöjd och lycklig i mitt liv. Se där, en endaste människa som inte är fet pga. av hon är olycklig, utan tvärt om! Jag har faktiskt inte låtit vikten påverka hur jag sett på mig själv och den jag är.

Däremot borde jag ha lyssnat på hur den påverkat min kropp om än inte psyket. Som hjärtklappningen varenda gång jag sockerchockade kroppen. Jag tyckte faktiskt inte att övervikten hindrat mig nämnvärt i vardagen heller tills jag började tänka efter. Hur kul är det då att nästan fastna i biosätet trots att de andra i sällskapet berömmer de breda sköna stolarna till exempel? Inte särskilt kan jag säga och det är endå bara en av alla saker som faktiskt ändrar ens sätt att leva som fet. Smygande och nästan utan att man märker det så väljer man undermedvetet bort sådant som kan bli jobbigt.



Så vad hände som fick mig att bestämma mig? Någon storslagen insikt eller otrolig händelse som förändrade mitt liv för alltid? Nope. Jag bara provade, gav det en dag. Och en till. Och en till. Så fortsatte det och har fortsatt i 3 månader. Jag har tappat 25kg på sedan dess, det är dryga 2kg i veckan utan att överhuvud taget sakna en endaste sak! Att bli hungrig och vilja ha MAT, inte godis eller kakor. Att inte längre ständigt vara sugen på något utan att egentligen kunna definiera vad, bara det var sött och fett. Att inte äta tills maten/godiset/kakorna är slut utan att sluta äta när jag är mätt och nöjd. DET är en otrolig händelse och en storslagen insikt som faktiskt HAR förändrat mitt liv men den kom efter jag ändrat mitt liv alldeles själv! Jag trodde aldrig, ALDRIG att jag skulle återfå ett normalt förhållande till mat.



Men det har jag.

Inga kommentarer: