Jag pratade i telefon hela vägen från förskolan och insåg när jag kom hem: Jag har gått upp för hela "helvetesbacken" utan att ha velat stanna! Hurra! Det har varit ett av mina mål, att bli så pigg benen att jag inte tänker på att jag går och inte reflektrar över att det är jobbigt utan bara gör det. Gott mos med tanke på att jag bor längst uppe på ett berg med en kilometer backe att harva mig upp för från dagis...
I morse gjorde jag kesofrukost: Keso, finstrimlad skinka, pesto, rödlök, paprika och svartpeppar i en härlig röra, kanongott och snabbt! Uppenbarligen gav det bra ork också!
fredag 27 juli 2007
Vilken skön helg!
I lördags kväll njöt vi av ljumna vindar, tända ljus och en liten skvätt vin på balkongen, sååå mysigt! Barnen somnade båda två trekvart innan de brukar sova så kvällen blev extra lång.
Vi hade förberett oss så mentalt på att vi inte skulle få någon vuxentid efter Simon kommit men pyttsan, vi har mer av den varan nu än innan! Han är en snäll grabb som somnar för natten vid sju. Stella var kvällspigg när hon var bebis, 23 var med lagom för hennes inre klocka...
I går bjöd svärföräldrarna på lunch på altanen, underbart att kunna sitta ute och äta, och som vanligt är de omtänksamma och såg till att det fanns gott om grönsaker för mig att välja bland och en sås baserad på creme fraiche. Dessutom fick jag salta cashewnötter när de andra åt snickerstårta, jag tror att jag fick det bästa, gillade inte ens det som sockeroholic... Tack!
Vi hade förberett oss så mentalt på att vi inte skulle få någon vuxentid efter Simon kommit men pyttsan, vi har mer av den varan nu än innan! Han är en snäll grabb som somnar för natten vid sju. Stella var kvällspigg när hon var bebis, 23 var med lagom för hennes inre klocka...
I går bjöd svärföräldrarna på lunch på altanen, underbart att kunna sitta ute och äta, och som vanligt är de omtänksamma och såg till att det fanns gott om grönsaker för mig att välja bland och en sås baserad på creme fraiche. Dessutom fick jag salta cashewnötter när de andra åt snickerstårta, jag tror att jag fick det bästa, gillade inte ens det som sockeroholic... Tack!
-1,4kg denna vecka
Lite mer än lagom. (dvs mer än ett kilo) Det känns bra!
I dag firade vi min mans födelsedag, vi har bjudit på smörgåstårta och hallonmoussetårta och lite kakor. Jag gjorde en sallad till mig av samma ingredienser som jag hade i smörgåstårtan och åt osaltade nötter till kaffet och som vanligt kände jag att jag inte behöver det andra, jag ÄR FAKTISKT NÖJD med det jag äter.
Ofattbart och underbart varenda gång! Kommer inte att ta det förgivet utan njuta av den känslan varenda gång och verkligen ta in den så att jag inte faller dit på det psykiska suget en dag som inte är lika bra...
I dag firade vi min mans födelsedag, vi har bjudit på smörgåstårta och hallonmoussetårta och lite kakor. Jag gjorde en sallad till mig av samma ingredienser som jag hade i smörgåstårtan och åt osaltade nötter till kaffet och som vanligt kände jag att jag inte behöver det andra, jag ÄR FAKTISKT NÖJD med det jag äter.
Ofattbart och underbart varenda gång! Kommer inte att ta det förgivet utan njuta av den känslan varenda gång och verkligen ta in den så att jag inte faller dit på det psykiska suget en dag som inte är lika bra...
Lyckligt liv
Min son suckade mjukt i sömnen nyss och hjärtat fylldes med oändlig kärlek.
Jag är så tacksam för det jag har, min underbara familj: Min fantastiska jämnställda man som ser på mig med både respekt och beundran, min stora lilla tjej, självständig, stark och full av livsglädje. Den lilla, så varm, så kelig, ständigt nöjd och leendes, så lik sin pappa.
Inte en sekund skulle jag byta ut av mitt liv.
Jag är så tacksam för det jag har, min underbara familj: Min fantastiska jämnställda man som ser på mig med både respekt och beundran, min stora lilla tjej, självständig, stark och full av livsglädje. Den lilla, så varm, så kelig, ständigt nöjd och leendes, så lik sin pappa.
Inte en sekund skulle jag byta ut av mitt liv.
Läser om påsken...
...i andras bloggar och är så glad över våran påsk!
Ingen som trugar och tjatar om mat jag inte vill ha. Inga påskägg överfyllda med snask så långt ögat når, bara bra mat i kylen ovch framför allt inget sockersug!
Livet är lätt!
Ingen som trugar och tjatar om mat jag inte vill ha. Inga påskägg överfyllda med snask så långt ögat når, bara bra mat i kylen ovch framför allt inget sockersug!
Livet är lätt!
God morgon och välkommen till en ny skön dag!
Vad väljer DU att göra med ditt liv i dag?
Jag väljer att fortsätta äta enligt GI och trava vidare på mig väg mot normalvikt. Visst, det är en rackars lång väg, jag ser knappt slutet där borta i fjärran och är det inte väääldigt många backar på den? Jo, men det är ganska mycket vackra blommor längs vägrenen också, dessutom är det ju sol och blå himmel ibland och har jag riktigt tur slipper jag allför mycket regn!
Jag tror inte att bara för att det gått så lätt hitills, alltid kommer fortsätta så, men jag har gett mig sjutton på att aldrig glömma väga fördelarna mot nackdelarna och vågen slår i backen med en smäll på fördelssidan!
Tänk vad skönt att kunna köpa vilja kläder jag vill utan att behöva handla specialsortiment. Tänk vad roligt att kunna leka jagis med mina barn utan att riskera att de springer i från mig i treårsåldern Tänk vad normalt att inte känna sig i vägen när man sitter bredvid en främling på bussen...
Småsaker men listan kan göras oändligt lång!
Jag väljer att fortsätta äta enligt GI och trava vidare på mig väg mot normalvikt. Visst, det är en rackars lång väg, jag ser knappt slutet där borta i fjärran och är det inte väääldigt många backar på den? Jo, men det är ganska mycket vackra blommor längs vägrenen också, dessutom är det ju sol och blå himmel ibland och har jag riktigt tur slipper jag allför mycket regn!
Jag tror inte att bara för att det gått så lätt hitills, alltid kommer fortsätta så, men jag har gett mig sjutton på att aldrig glömma väga fördelarna mot nackdelarna och vågen slår i backen med en smäll på fördelssidan!
Tänk vad skönt att kunna köpa vilja kläder jag vill utan att behöva handla specialsortiment. Tänk vad roligt att kunna leka jagis med mina barn utan att riskera att de springer i från mig i treårsåldern Tänk vad normalt att inte känna sig i vägen när man sitter bredvid en främling på bussen...
Småsaker men listan kan göras oändligt lång!
Tack för inläggen i min blogg!
Nu är så rara och säger att jag är duktig och har god karaktär men som jag skrev till en av er: Jag är inte så duktig, det bara blir så Jag äter precis det jag vill ha, det är bara det att kroppen numera inte längre tjatar hål i huvudet på mig om socker utan faktiskt föredrar mat som är bra för mig.
Skönt att slippa förlita mig på min karaktär för det har jag ingen...
Skönt att slippa förlita mig på min karaktär för det har jag ingen...
-7,5cm
Jag kom på att det var länge sedan jag mätte midjan. Sedan förra gången har jag minskat 7,5cm och jag tror att det är 4-5 veckor sedan! Desutom smygställde jag mig på vågen...
Jag har egentligen vägdag på fredagar men det kändes som att jag gått ner mer än vad vågen visade i fredags. En hel del salta nötter hade slunkit ner både torsdag och fredag och jag vet att det får mig att lägga på vatten. Och mycket riktigt, i morse visade den på ett kilo mindre! Det kan ju bli riktigt roligt att skriva upp resultatet kommande fredag
Jag har egentligen vägdag på fredagar men det kändes som att jag gått ner mer än vad vågen visade i fredags. En hel del salta nötter hade slunkit ner både torsdag och fredag och jag vet att det får mig att lägga på vatten. Och mycket riktigt, i morse visade den på ett kilo mindre! Det kan ju bli riktigt roligt att skriva upp resultatet kommande fredag
Långpromenad
Gu´så skönt det är att komma ut, inte för motionens skull utan för luften. Att få känna vinden blåsa rakt igenom mig, jag älskar det! Det känns renande! Dessutom blir det lite meditativt att vara själv med sina tankar en stund, att bara låta drömmarna ta eget liv i huvudet.
Ibland roar jag mig med att försöka återskapa mina tankekedjor, vad fick mig att tänka på brandbilar, ja just det, den blommorna jag fck på min födelsedag för 2 år sedan och hur hamnade jag i det minnet..?
Det är rätt häftigt hur hjärnan hel tiden arbetar och skyfflar runt informationen... Det får mig att vilja ta hand om mitt maskineri!
Ibland roar jag mig med att försöka återskapa mina tankekedjor, vad fick mig att tänka på brandbilar, ja just det, den blommorna jag fck på min födelsedag för 2 år sedan och hur hamnade jag i det minnet..?
Det är rätt häftigt hur hjärnan hel tiden arbetar och skyfflar runt informationen... Det får mig att vilja ta hand om mitt maskineri!
Många, många delmål motiverar!
Jag har gjort en lång lista med delmål för det är så jäkla kul att kunna bocka av den och duktighetskänslan sprider sig som vårsolen i kroppen! Listan består av både kilon att pricka av och andra mål, som att komma i favoritbyxorna och senare att ha "växt" ut favoritbyxorna, ohhh, det längtar jag till!
Jag har också bestämt att jag ska börja sätta undan en hundralapp för varje kilo jag går ner så att en ny garderob kan inhandlas den dagen jag anser mig nåt alla dessa mål. Med tanke på att jag har 67kilo att gå ner så blir det en del pengar att shoppa loss på
Jag har också bestämt att jag ska börja sätta undan en hundralapp för varje kilo jag går ner så att en ny garderob kan inhandlas den dagen jag anser mig nåt alla dessa mål. Med tanke på att jag har 67kilo att gå ner så blir det en del pengar att shoppa loss på
Mer varierat.
Jag träffade någon som sade att hon tröttnade på GI för det var så enformigt. Jag tänkte på min mans som ett barn på julaftons-lysande ögon varje kväll vid middagsbordet. Vi har aldrig ätit så varierat som nu. Förut var det ju tyvärr ofta snabbt som gick före gott.
Energin räckte inte till att både kolla på tv och laga mat och gissa vad som blev prioriterat..?
Energin räckte inte till att både kolla på tv och laga mat och gissa vad som blev prioriterat..?
Vart tog det vägen?
Suget efter socker som funnits där i så många år.
Få se nu, jag är 31 och jag tror att beroendet startade när jag var runt 16 och flyttade hemifrån. Det är halva mitt liv! Hur kan det bara försvinna? Är lite rädd att det ligger och lurar någonstans, långt inne i min kropp. För inte kan det väl vara så att det här som styrt mig så länge verkligen kan vara en passerad period av mitt liv? Jooo, det kan det. Och det ska det vara.
Jag trodde att det skulle vara så svårt, för att inte säga omöjligt eller åtmistånde som en Mount everestklättring att ta sig igenom till andra sidan avvänjningen. Jag inbillade mig att varje dag skulle vara en kamp, till och med en plåga om jag inte fick mina snabba kolhydrater. Nu sitter jag här, åt middag vid 18.30 och har inte haft en tanke på att äta något mer. För tre månader skulle jag suttit som på nålar, rastlös och sugen med en energinivå som med nöd och näppe skulle ha tagit mig till kylskåpet.
Det är nästa bonus med att äta enligt Gi för mig: Jag har fått energi som bara överträffas av min 2,5-åring! Jag funderar inte längre på om jag ska sätta på en tvätt eller dammsuga, jag bara gör, utan en tanke på att det ska vara jobbigt eller trist. Att komma hit tog inte tre månader, jag var snarare här på dag tre. All denna oro, på gränsen till ångest, skulle jag kunna leva utan socker, heeelt onödvändig!
Jag förstår Carola som vill frälsa hela världen till sin tro. Fanns det en GI-kyrka hade jag varit högsta hönset i prediksstolen...
Få se nu, jag är 31 och jag tror att beroendet startade när jag var runt 16 och flyttade hemifrån. Det är halva mitt liv! Hur kan det bara försvinna? Är lite rädd att det ligger och lurar någonstans, långt inne i min kropp. För inte kan det väl vara så att det här som styrt mig så länge verkligen kan vara en passerad period av mitt liv? Jooo, det kan det. Och det ska det vara.
Jag trodde att det skulle vara så svårt, för att inte säga omöjligt eller åtmistånde som en Mount everestklättring att ta sig igenom till andra sidan avvänjningen. Jag inbillade mig att varje dag skulle vara en kamp, till och med en plåga om jag inte fick mina snabba kolhydrater. Nu sitter jag här, åt middag vid 18.30 och har inte haft en tanke på att äta något mer. För tre månader skulle jag suttit som på nålar, rastlös och sugen med en energinivå som med nöd och näppe skulle ha tagit mig till kylskåpet.
Det är nästa bonus med att äta enligt Gi för mig: Jag har fått energi som bara överträffas av min 2,5-åring! Jag funderar inte längre på om jag ska sätta på en tvätt eller dammsuga, jag bara gör, utan en tanke på att det ska vara jobbigt eller trist. Att komma hit tog inte tre månader, jag var snarare här på dag tre. All denna oro, på gränsen till ångest, skulle jag kunna leva utan socker, heeelt onödvändig!
Jag förstår Carola som vill frälsa hela världen till sin tro. Fanns det en GI-kyrka hade jag varit högsta hönset i prediksstolen...
I början: 137kg
Wow!
Hur gick det så långt? Hur blev jag så fet utan att reagera särskilt mycket? Visst, det var det svårt att hitta snygga kläder.
Japp, detta var det som grämde mig mest. Hjärtklappningen varenda gång jag socker-chockade kroppen brydde jag mig inte nämnvärt om. Inte heller alla bristningar och den skvalpande huden efter alla bergochdalbane bantningar jag utsatt min den för tidigare.
Jag tror att jag helt enkelt är för nöjd och lycklig i mitt liv. Se där, en endaste människa som inte är fet pga. av hon är olycklig, utan tvärt om! Jag har faktiskt inte låtit vikten påverka hur jag sett på mig själv och den jag är.
Däremot borde jag ha lyssnat på hur den påverkat min kropp om än inte psyket. Som hjärtklappningen varenda gång jag sockerchockade kroppen. Jag tyckte faktiskt inte att övervikten hindrat mig nämnvärt i vardagen heller tills jag började tänka efter. Hur kul är det då att nästan fastna i biosätet trots att de andra i sällskapet berömmer de breda sköna stolarna till exempel? Inte särskilt kan jag säga och det är endå bara en av alla saker som faktiskt ändrar ens sätt att leva som fet. Smygande och nästan utan att man märker det så väljer man undermedvetet bort sådant som kan bli jobbigt.
Så vad hände som fick mig att bestämma mig? Någon storslagen insikt eller otrolig händelse som förändrade mitt liv för alltid? Nope. Jag bara provade, gav det en dag. Och en till. Och en till. Så fortsatte det och har fortsatt i 3 månader. Jag har tappat 25kg på sedan dess, det är dryga 2kg i veckan utan att överhuvud taget sakna en endaste sak! Att bli hungrig och vilja ha MAT, inte godis eller kakor. Att inte längre ständigt vara sugen på något utan att egentligen kunna definiera vad, bara det var sött och fett. Att inte äta tills maten/godiset/kakorna är slut utan att sluta äta när jag är mätt och nöjd. DET är en otrolig händelse och en storslagen insikt som faktiskt HAR förändrat mitt liv men den kom efter jag ändrat mitt liv alldeles själv! Jag trodde aldrig, ALDRIG att jag skulle återfå ett normalt förhållande till mat.
Men det har jag.
Hur gick det så långt? Hur blev jag så fet utan att reagera särskilt mycket? Visst, det var det svårt att hitta snygga kläder.
Japp, detta var det som grämde mig mest. Hjärtklappningen varenda gång jag socker-chockade kroppen brydde jag mig inte nämnvärt om. Inte heller alla bristningar och den skvalpande huden efter alla bergochdalbane bantningar jag utsatt min den för tidigare.
Jag tror att jag helt enkelt är för nöjd och lycklig i mitt liv. Se där, en endaste människa som inte är fet pga. av hon är olycklig, utan tvärt om! Jag har faktiskt inte låtit vikten påverka hur jag sett på mig själv och den jag är.
Däremot borde jag ha lyssnat på hur den påverkat min kropp om än inte psyket. Som hjärtklappningen varenda gång jag sockerchockade kroppen. Jag tyckte faktiskt inte att övervikten hindrat mig nämnvärt i vardagen heller tills jag började tänka efter. Hur kul är det då att nästan fastna i biosätet trots att de andra i sällskapet berömmer de breda sköna stolarna till exempel? Inte särskilt kan jag säga och det är endå bara en av alla saker som faktiskt ändrar ens sätt att leva som fet. Smygande och nästan utan att man märker det så väljer man undermedvetet bort sådant som kan bli jobbigt.
Så vad hände som fick mig att bestämma mig? Någon storslagen insikt eller otrolig händelse som förändrade mitt liv för alltid? Nope. Jag bara provade, gav det en dag. Och en till. Och en till. Så fortsatte det och har fortsatt i 3 månader. Jag har tappat 25kg på sedan dess, det är dryga 2kg i veckan utan att överhuvud taget sakna en endaste sak! Att bli hungrig och vilja ha MAT, inte godis eller kakor. Att inte längre ständigt vara sugen på något utan att egentligen kunna definiera vad, bara det var sött och fett. Att inte äta tills maten/godiset/kakorna är slut utan att sluta äta när jag är mätt och nöjd. DET är en otrolig händelse och en storslagen insikt som faktiskt HAR förändrat mitt liv men den kom efter jag ändrat mitt liv alldeles själv! Jag trodde aldrig, ALDRIG att jag skulle återfå ett normalt förhållande till mat.
Men det har jag.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
